SKRÄLL skräl4, adj.1 -are. adv. -T.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ljud: skrällande, skrällig; äv. (särsk. om röst o. d.): gäll. Järker .. hörde emellanåt i vattnets sorl, att Mates sade något med ett mål, som var skrällt af fruktan eller andra rörelser. Högberg Vred. 1: 28 (1906). Då kom unge Joukahainen, körde rakt mot gubbens (dvs. Väinämöinens) rissla — / skakel törnar skrällt mot skakel, seltygsremmar strulas samman (osv.). Collinder Kalev. 32 (1948).
