SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1973  
SKRÄLL, adj.2
Etymologi
[sv. dial. skräll; sannol. utlöst ur sådana ssgr som skrällfull, alldeles full, drucken, skrällkar, utmärkt karl, skrällpräst, utmärkt präst, där förleden är SKRÄLL, sbst.1; med avs. på anv. av sv. dial. skräll ss. förstärkande förled jfr likartad anv. av KNALL, sbst.1, i sådana ssgr som KNALL-BLÅ o. KNALL-EFFEKT samt sv. slang knallfull, alldeles full, drucken; med avs. på ombildningen av förstärkande förled till adj. jfr JÄTTE 4 anm.]
(†) utmärkt, förträfflig. ”Har du smakat på arracken?” (frågade majoren sin gamle trotjänare) ”Tydligt!” svarade denne lakoniskt. ”Nå, hurudan var den?” ”Skräll!” Braun MajorT 23 (1851; angivet ss. provinsialism).
Spoiler title
Spoiler content