[sv. dial. skröja, skryja, skräja (ss. senare led i ssgn ådsskräja); sannol. av ljudhärmande urspr. (med tanke på fågelns läte)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. benämning på ung (ännu icke könsmogen) ejderhona; stundom äv. allmännare, om ejderhona som saknar rede l. ungar. (Ejder-)Honan i (treårsåldern) kallas Skröja. TJäg. 1832,s. 201. I närheten af ådorna och deras ungar uppehåller sig en flock ”skröjor”, d. v. s. ejderhonor, som antingen äro för unga för att lägga rede eller på ett eller annat sätt fått sina ägg förstörda. SvNat. 1916, s. 109.DN 11/6 1967, Bil. s. 2.
