[jfr eng. sculp, ä. fr. sculper; av lat. sculpere, snida, utskära, skulptera, (i ssg uppkommen) biform till scalpere, skrapa, snida (se SKALPELL). — Jfr SKULPTOR,SKULPTUR]
(†) skulptera; anträffat bl. oeg. l. bildl. (jfr SKULPTERA 2). Knappast inbjuder någon sin vän att se .. stället, der .. (hans älskade) legat, och de former, hennes sköna kropp sculperat i bädden. Zedritz Lect. I. 4: 14(1855). Därs. 26.
