[utlöst ur det fsv. ortnamnet Vibyskurusten, Viby socken i Östergötl. (till SKURA, sbst.4, o. STEN,med syftning på sten med skåra, kluven sten); ordet har i fråga om bet. anslutits till SKURDGUD]
(†, om forntida nordiska förh.) offersten. (Stenen) har utan twifwel warit någon så kallad Skurusten, wid hwilken blotades till Oden för seger. JHWallman i Iduna 9: 113(1822). Dens. i 2VittAH 14: 109(1828, 1838).
