SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVALLA skval3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SKVALL, sbst.1
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvalla; av ljudhärmande urspr. (jfr SVALLA, SKVALA, v., SKVALPA, v., SKVALTA, v.2, samt sv. dial. skvallra, plaska, rissla, klucka, se SKVALLER-). — Jfr SKVALLA, sbst.]
(i vissa trakter) skvalpa, svalla, skvala.
Särsk. förb: SKVALLA IN10 4. (i vissa trakter) skvalande rinna in. TörngrenMål. 5 (1801).
Spoiler title
Spoiler content