SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVITTRA skvit3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SKVITTER, sbst.2
Ordformer
(förr äv. sqv-)
Etymologi
[sv. dial. skvittra; jfr nor. skvitre; av ljudhärmande urspr. (jfr SKVITTA, v.2 (se SKVÄTTA, v.2), SKVÄTTRA, v.2), möjl. etymologiskt identiskt med SKVITTRA, v.1]
1) (i vissa trakter) skvätta (se SKVÄTTA, v.2 1), stänka; äv. bildl. Hon .. öste på (med sina otidigheter), så att det skvittrade nästan tvärsöver golvet. Carlsson ÄlvTimm. 158 (1949). Han .. fiskade upp en fet, blåaktig sill (ur laken) ... Så slängde han den tillbaka, så det skvittrade saltlake ut på golvet. Höijer Martin 145 (1950).
2) = SKVÄTTA, v.2 7; i ssgrna BORT-, FÖR-SKVITTRA samt förb. SKVITTRA BORT.
Särsk. förb.: SKVITTRA BORT. (†) till 2, = skvätta bort 2. Schroderus Comenius 852 (1639). Wingård Minn. 3: 163 (1846). jfr bortskvittra.
Spoiler title
Spoiler content