SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKVÄTT skvät4, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr d. skvæt, nor. skvett; vbalsbst. till SKVÄTTA, v.2; jfr SKVÄTT, sbst.1]
(mera tillf.) skvättande; äv. konkret, om mängd av vätska o. d. som skvätter l. stänker l. skvalpar över kanten av ett kärl l. som spilles ut (o. faller på ngn l. ngt) l. som skvätter l. stänker osv. in över ngt o. d. (jfr SKVÄTT, sbst.1). jfr (i ssg): Han torkade pilsnerskvättet (som stänkte upp, då ngn slog två flaskor mot varandra) ur ögonen och gned av händerna på västen därbak. Idun 1950, nr 13, s. 47.
Spoiler title
Spoiler content