[jfr d. skvætte, nor. skvette; till SKVÄTTA, v.1 (med tanke på stenskvättans envisa sjungande med ett jämförelsevis oskönt läte; jfr med avs. på bet. t. schmätzer o. eng. stone-chat, stenskvätta), l. möjl. till SKVÄTTA, v.2 (med tanke på stenskvättans benägenhet att låta sin avföring falla på den sten o. d. på vilken den sitter l. med tanke på dess livliga, sprittande rörelser; jfr SKVÄTTA, v.2 6, 10)]
fågeln Oenanthe oenanthe Lin., stenskvätta; ofta allmännare, om fågel tillhörande något av släktena Oenanthe Vieill. l. Saxicola Bechst. (i sht förr äv. Monticola Boie). Spegel 476(1712). Skuätta .. Sten-skuätta, En fogel, som fått sitt namn af desz skårrande el. sträfwa liud Kuätt, Skuätt, ell. ock däraf at han släpper wått på hwar sten. Schultze Ordb. 4414(c. 1755). 1Brehm 2: 96(1875; i pl., allmännare). Nycander Gullsk. 26(1911). DjurVärld 10: 325(1963; i pl., allmännare). — jfr BUSK-,KLIPP-,STEN-SKVÄTTAm. fl.
Ssg: SKVÄTT- l. SKVÄTTE-SLÄKTE. (numera bl. mera tillf.) släkte av skvättor; i sht förr särsk. om släktet Saxicola Bechst. (med inbegrepp av släktet Oenanthe Vieill.). Nilsson Fauna II. 1: 166(1824).
