(skyldna 1689. skyldnad c. 1700—1728. skyldnat 1689 (: Åffer Skyldnat))
Etymologi
[jfr nor. dial. skyldnad, skylna; avledn. av SKYLLA, v.2]
(†) skyldighet (se d. o. 1), plikt; särsk.: skyldigt vördnadsbevis o. d. De (i scenen uppträdande personerna) afläggja .. äffter sitt Fädernäs Lands bruk sin Plikt åkk Skyldna (på konungens födelsedag). LykkoPris B 2 a(1689). (Det bör vara så) at Keisaren intet annat söker, än enfaldigt sitt ämbetes werck och plicht, til at beskydda sina vndersåtare; och the som vnder hans baneer äro, ock sökia enfaldigt sin hörsamhets werck och skyldnad. Isogæus Segersk. 511(c. 1700). Frese Pass. 122(1728). — jfr OFFER-SKYLDNAD.
