(†) skåra, hack, smal öppning o. d. (Sv.) Skård, (lat.) fractura, hiatus. Ihre(1769). jfr: Skörl, Esa(ia) 47: 11 (Dvs.) Förderf, ofärd, buller, krigsrop, härjande. Luth(er) Getümmel. Somlige wilja föra thet ordet til ett gammalt ord skåra, som betyder strida; skård, en strijd. Bib. 1703, Ordel.
Avledn.: SKÅRDIG, adj. [fsv. skardhogher] (†) skårig. Ther (blev) huggith ith kluggeholl på .. (syllen), och dett bleff hugith medh en yx, som war skårdigh, som ähnnu synes på huggith, ath yxzenn hun hade jckie mökieth duffuetth. TbLödöse 219(1590). Vthi min Disciplin och agha, hafuer iagh icke warit förmykit .. sträng, kommandes ihogh thet gambla ordspråket, mi den agan: Alt för skarpt gör skårdigt. Phrygius Valetpr. F 2 b(1613).
SAOB
