SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄCKA ʃäk3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(äv. schä-)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr.]
(tillf.) om törnskata: ge ifrån sig sitt speciella väsande läte. Törnskatan straxt flyger upp, hon schäckar, gäckar och gväar. Strindberg Fagerv. 108 (1902).
Spoiler title
Spoiler content