[jfr d. skækket; sannol. efter t. gescheckt, p. pf. av schecken, göra skäckig, till scheck(e) (se SKÄCK, sbst.1). — Jfr SKÄCKNING]
(†) skäckig; anträffat bl. = SKÄCKIG 1 b.(En art av silkesmaskar utgöra) De Spanska, som äro skäckade och hafva bruna och hvita fläckar öfver hela Kroppen, de spinna äfven Silke af åtskillige Färgor. VetAH 1745, s. 265.
