SKÄFTE?, sbst.3, n.?; anträffat bl. i pl. skäfter.
Etymologi
[av mlt. schefte, händelse, sysselsättning, affär o. d.; jfr mht. gesceft(e), t. geschäft (jfr GESCHÄFT); till det verb som föreligger i mlt. o. mht. schaffen (se SKAFFA). — Jfr SKÄFTIG, adj.2]
(†) ärende, angelägenhet. Så haffuer iagh nv taladtt Jörenn Person om sama ærandett til i Westergöttland, nå han i K(unglig) M(a-jestäts) werff och skeffther her nedre hooss hær Carolus de Mornay war med hær Nils Gyllensterna. JHenriksson (1566) i BtFinlH 4: 481.
