[av t. schäftig (av mht. scheftec) l. (m)lt. scheftich; samhörigt med mht. gesceft(e), sysselsättning o. d. (se SKÄFTE, sbst.3)]
(†) sysselsatt l. upptagen (med ngt); jfr BESKÄFTIG 1, GESCHÄFTIG 1. Her Sten Bielke kan väl göra sitt till (för att råda Maria Eleonora o. förordna om G. II A:s lik), men holler och understundom vedh sengen, och ähr medh sitt embete tämmlig skäfftig. AOxenstierna 8: 232(1633).
