publicerad: 1923
DYNA dy3na2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
Etymologi
[fsv. dyna; jfr d. dyne, isl. dýna; afledn. till DUN]
1) mindre, vanl. rektangulär, sluten påse (var) som fyllts med mer l. mindre lös stoppning, t. ex. fjäder, tagel, krollsprint, o. som vanl. användes ss. stöd l. underlag för l. under ngn l. ngt; i dialektfärgadt språk i södra Sv. äfv. om (öfver- l. under)bolster. (Anm. Stundom, i sht i vissa delar af landet, är ”dyna” liktydigt med (HUFVUD)KUDDE, men vanl. är den större l. mera långsträckt o. försedd med hårdare stoppning än denna.) (Gråbröderna) skola ey haffua dynor eller lakan vnder sich. OPetri Clost. E 4 a (1528). Bänkar .. stå rundt omkring i stugan, .. täkte med långa dynor, at man på dem kan sitta om dagen och ligga om natten. Linné Öl. 153 (1745). Luta på din dyna, / Barn, ditt hufvud ner. Franzén Skald. 1: 35 (1824). En ypperlig fjäderkärra med röd pinnstol och dyna. Almqvist Lad. 18 (1840). QvinlHemsl. 24 (1880). — bildl. Mossans dynor. JGOxenstierna 2: 103 (1796, 1806). Vinterns hvita dyna. Böttiger 1: 33 (1856). — jfr FÄRG-, GULD-, HATT-, HUFVUD-, KLOCK-, KNYPPEL-, LIGG-, LÅNG-, LÄDER-, NÅL-, RYGG-, SIM-, STOLS-, SY-, TAGEL-, UNDER-, VAGNS-, ÅK-, ÖFVER-DYNA m. fl.
2) i oeg. anv., om vissa djur- l. växtdelar som likna en dyna; i sht zool. om ett bakom hornsulan på de flesta däggdjurs fötter liggande elastiskt hudparti som är beklädt med ett tjockt o. mjukt hornartadt lager; i sht i ssgr. EHemberg i BihVetAH XXIII. 4, nr 4: 5 (1897). — jfr BLAD-, LED-, LÅR-, STIFT-, TRAMP-, TÅ-DYNA m. fl.
3) byggn.
a) = BOLSTER 1 b β; ngn gg om utspringande parti på basen af en kolonn. Lénström Konsth. 91 (1848). Hildebrand KyrklK 12 (1875). (Det joniska) Kapitälet .. består af en äggstafsprydd ekinus samt en öfver denna liggande på två sidor spirallikt upprullad dyna. Laurin Konsth. 32 (1900).
b) understa stenen i ett hvalf, anfangssten, dynsten. Stål Byggn. 1: 266 (1834). 2NF 11: 1389 (1909).
4) tekn. om underlag l. bädd af trä, metall l. dyl. Serenius (1734; under drag, sbst.; om stockar som anbringas under en timmerflotte för att gifva denna stadga). Dynor äro tvenne tjocka bjelkstycken, som hafva infattade stora gråstenar, hvaruti hammarhjulnålarne hafva sitt omlopp. Rinman (1788). LB 4: 96 (1903). — jfr BETINGS-, HJULSTOCKS-, KIL-, KRAN-DYNA m. fl. — särsk.
a) skeppsb.
α) det stöd (planka l. balk) mot hvilket bakre ändan af bogsprötet hvilar. Witt Skeppsb. 27 (1857). UFlott. 2: 65 (1904). jfr BOGSPRÖTS-DYNA.
β) utbyggnad som finnes i bogen på vissa fartyg o. på hvilken bogankarnas flyn uppläggas. Frick o. Trolle 181 (1872). Ekelöf Skeppsm. 126 (1881). jfr ANKAR-DYNA.
b) tekn. om underlaget vid stansning o. nitning l. ”formen” vid sänksmide o. upptryckning af bleckplåt i svarfstol. 2NF 3: 665 (1905). Därs. 19: 1061 (1913). Därs. 28: 104 (1918).
Ssgr: A: (4) DYN-BÄNK. tekn. om underbyggnad för dynan i ett vattenhjul l. underlag för panna som omsluter en hjulnål. VetAH 1758, s. 25. JernkA 1822, s. 235. —
(1) -HUD. (†) hud l. skinn som användes till dynor? The redha Dynehudhar (lijka som Lappehudhar) i Siäla. Bureus Suml. 22 (c. 1600). —
-STEN.
(4) -STOCK. bjälke l. stock som utgör underlag för ngt; särsk.
b) tekn. stock som utgör underlag för en hjulaxel. VetAH 1772, s. 137. Dalin (1850). Anm. Trol. föreligger ordet i förvanskadt skick i dynggstock. OxBr. 11: 349 (1644). —
(1) -VAR. (dyna- BtÅboH I. 9: 34 (1637). dyne- OxBr., KultFörenKonstslöjdutst. 1897, s. 23. dyns- FörtHertJohLösegend.)
2) (föga br.) tyg som brukas hufvudsakligen till dynvar i bet. 1, dynvarstyg. OxBr. 11: 746 (1640). BoupptVäxiö 1838. —
-VARS-TYG. —
B (†): DYNA-VAR, se A.
C (numera bl. starkt bygdemålsfärgadt): DYNE-VAR, se A.
D (†): DYNS-VAR, se A.
Spoiler title
Spoiler content