[nära samhörigt med l. bildat till förleden i sv. dial. skägeltänt, som har sneda o. utstående tänder; jfr nisl. skögultentur; sannol. till (stammen i) det verb som föreligger i fvn. skaga, sticka fram (se SKAGE)]
(†) i pl., om tänder: ojämna l. sneda (i förhållande till varandra). Tänderne (hos vargarna äro) faste, ojämne eller skäglote. Broman Glys. 3: 242(c. 1730).
SAOB
