SKÄKT ʃäk4t, sbst.3, l. SKÄPT ʃäp4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SKÄFTER ʃäf4ter, r. l. m.; best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(schäfter 1912. schäpt 1912. skäkt 1912)
Etymologi
[formen skäpt snarast utlöst ur en icke anträffad ssg skäptbälg, matarbälg (jfr SKÄFTBÄLG); formen skäkt snarast ombildning av skäpt l. av ett icke anträffet enkelt skäft (sannol. utlöst ur ssgn SKÄFTBÄLG); formen skäfter sannol. av ett ä. t. schepfer, svarande till t. schöpfer, matarbälg, till det verb som föreligger i SKEPPA, v.2]
(numera föga br.) i kyrkorgel: matarbälg. (Den undre bälgen i en dubbel faltbälg, den s. k. mataren l. hämtaren) förekommer även under namn av pump, skäkt, schäpt, schäfter. Hennerberg (o. Norlind) 1: 9 (1912).
