SKÄKTA ʃäk3ta2, sbst.4, r. l. f.
(numera föga br.) om droska. Hedersgästen (dvs. Levertin) .. förklarade att han var trött och att han ville ta en nattskäkta och åka hem till Engelbrektsgatan. (Nattetid sade han alltid ”skäkta” i stället för ”droska” — hvarför vet jag inte. En fråga för språkforskare.) .. Oscar fick fatt i en ”skäkta” och satte sig upp och körde i väg. Söderberg Hjärt. 137 (1909).
