publicerad: 1975
SKÄKTA ʃäk3ta2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skieckt- 1750. skäkt- (schä-, sjä-, skiä-, -cht-, -ckt-, -gt-) 1639 (: skäcktfall), c. 1645 osv.)
Etymologi
[sv. dial. skäkta; sannol. uppkommet gm kontamination av SKÄTTA, v.1, o. SKÄCKA, v.1; möjl. dock gammal intensivbildning till SKAKA, v.; se GBergman i MeijerbArk. 6: 139 ff. (1944). — Jfr SKÄKT, sbst.2, SKÄKTA, sbst.2]
1) (efter bråkningen, för hand l. med maskin) avlägsna skävorna ur (lin l. hampa); särsk. (i sht förr) ss. beteckning för att man med skäktträ slår l. stryker bort skävorna ur den över skäktstol o. d. lagda linhässlan; äv. abs.; förr äv.: bråka; jfr SKAKA, v. I 1 j, SKAVA, v. 4 e, SKÄCKA, v.1 2, SKÄFTA, v.2, SKÄTTA, v.1 En Huuszmoder måste grant achta sitt Lijn i Rötningen ... Fast mera skal hon achta thet i bråkningen, skäcktningen och häcklingen för Eldh skul. IErici Colerus 1: 105 (c. 1645). Brott-stufwor, uti hwilka Landtmannen torkar, bryter, skäktar och häcklar sit Lin och Hampa woro .. bygde långt ifrån gårdarna. Linné Sk. 84 (1751). Almqvist TreFr. 3: 216 (1843; abs.). Vanligen beräknas 1 lisp(und) rött och skäktadt lin, samt ur detta 10 skålp(und) tågor, efter hvarje kappe linfrö som utsådts. Arrhenius Jordbr. 2: 194 (1860). Ahlman (1865; äv. om bråkning). Träflisorna eller skävorna slås .. (efter bråkningen) bort medels på en roterande skiva sittande knivar (skäktning), varefter linet är färdigt att spinnas. Kjellstrand TextVaruk. 15 (1940). PrelTextilteknOrdl. 172 (1957). — jfr REN-, SVING-SKÄKTA. — särsk.
a) (numera mindre br.) allmännare, betecknande en med skäktningen av lin o. hampa likartad behandling av annan skördad växt; förr särsk.: skilja sädeskorn från halmen gm en med skäktning likartad behandling. (Då humletågorna) voro väl tårkade, lät jag en piga, sedan de långa tågorna voro uti smärre delar afskurne, til vid pass tvänne alnar hvar stump, skäkta dem med sin lin-skäkta. VetAH 1750, s. 215. (Påfundet) at skäckta i stället för tröska ut säden, är .. det enligaste med sakens natur. Därs. 1780, s. 222. Nässlor ersätta (i Kamtjatka) bristen af lin och hampa. .. De upskäras i Augusto, torrkas .., skäcktas såsom lin och snos med fingrarne. Cook 3Resa 568 (1787). De väl smorda, sensömmade bandskorna med deras mjuka, skäktade höstoppning. Nordlund Jäg. 45 (1914).
b) (tillf.) i utvidgad anv.: medelst skäktning avlägsna (skävor). Braskande man bråkar linet, skäktar hörets hårda skävor. Collinder Kalev. 355 (1948).
2) (†) vanna (spannmål). (Sv.) Skäkta .. (lat.) ventilare ..; vannare. Lindfors (1824). Meurman (1847).
Ssgr (till 1): A: SKÄKT-AGGREGAT. tekn. aggregat (enhet av samverkande maskiner) för skäktning; jfr -turbin. SvVäxtförädl. 1: 519 (1951). —
-AVFALL~02 l. ~20. vid skäktning bildat avfall; skäktblånor; jfr -fall. SvD(A) 1918, nr 178 A, s. 15. —
-BLÅNOR, pl. vid skäktning avskilda blånor. (Ekenberg o.) Landin 582 (1893). —
-BOCK. (i sht förr) bockliknande ställning över vilken linet lägges vid skäktning för hand; äv. om bockliknande del av svingskäkt; jfr -stol. 2UB 8: 225 (1900; använd vid skäktning med skäktkniv). LAHT 1918, s. 486 (om del av svingskäkt). —
-BRÄDE. (skäkt- 1900 osv. skäkte- 1942) (i sht förr) (i lodrät ställning anbringat) bräde med utskärning i vilken linknippet lägges vid skäktning för hand; jfr -bock. 2UB 8: 225 (1900). —
-FALL. (skäkt- 1639 osv. skäkte- 1849—1942. skäkts- 1771)
1) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid skäktning bildat l. erhållet avfall; särsk.: skäktblånor. Schroderus Comenius 497 (1639). (Linet) skäcktades af qvinnfolken tills det s. k. skäcktefallet var afsöndradt från tågorna. Sundblad GBruk 125 (1881). De vid skäktningen affallande gröfre blånorna (”skäktfallet”) kunna användas till gröfre väfnader, säckar o. d. 2UB 4: 166 (1899). När hampodlingen tog slut, och man till särknederdelar och underbredor vävde grov dånväv (av dån = skäktfall), så (osv.). Rig 1942, s. 34.
Ssgr (till 1; numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): skäktfalls-förkläde. förkläde av blaggarn (se d. o. 2). Landsm. VIII. 2: 24 (1891).
-FOT. (skäkt- 1750 osv. skäkte- 1749—1902) (i sht förr) anordning (väsentligen) bestående av en lodrät, i en golvplatta fäst bräda utgörande underlag vid skäktning; äv. om (vattendrivet) skäktverk; jfr -bräde, -stol. Schissler HälsHushåldn. 36 (1749). Folkliv 1952, s. 45. —
-GILLE. (skäkte- 1886—1949) (förr) skäktkalas. Karlin Konstsl. 12 (1886). Svedenfors Gränsb. 1: 290 (1949). —
-HJUL. på svingskäkt: med knivliknande järn (skäktknivar) försett hjul varmed skävorna avlägsnas. Ett linberedningsverk i vår tids mening består av en eller flera hammare eller stampar samt ett eller flera skäkthjul. Dædalus 1950, s. 68. —
-HUS. (i sht förr) särskilt hus där man (bråkade o.) skäktade lin (o. hampa). Man .. hade .. (en man som var hotad till livet,) gömd i ett skäckthus nere vid bäcken, dit man gick och såg om honom. Wengelin GMinn. 171 (1893). —
-KALAS. (förr) för deltagarna i gemensamt utförd linskäktning anordnat kalas, skäktgille. Fatab. 1916, s. 18. —
-KNIV. (skäkt- 1784 osv. skäkte- 1889 osv.)
2) om vasst järn använt i anordning l. maskin för skäktning o. d.
b) tekn. kniv på skäkthjul l. på rotor i skäktturbin, skäktvinge. HantvB I. 8. 1: 67 (1939; på svingskäkt). —
-MASKIN. maskin för skäktning, maskinellt driven skäkta; jfr -turbin. EP 1795, nr 36, s. 2 (driven med vattenkraft). Flyttbara bråk- och skäktmaskiner (för linberedning). SvD(A) 1916, nr 49 B, s. 1. —
-PINNE. (förr) om (rund l. åttkantig) träpinne som användes vid skäktning på samma l. liknande sätt som ett skäktträ. Fatab. 1933, s. 297. —
-STOL. (skäkt- 1838 osv. skäkte- 1825—1926) (i sht förr) om tillverkat (bänk- l. bockformigt) underlag på vilket linhässlan hålles vid skäktning för hand; särsk. om sådant redskap där linhässlan hålles över ett vertikalt bräde som är försett med sidostöd l. fäst i en tvärfot; äv. om liknande underlag för ett slags däri rörligt fäst skäktkniv (svingel) l. för skäkthjul; äv. dels om denna inrättning med svingel, dels: svingskäkt; jfr -bock, -bräde, -fot. BoupptRasbo 1825. Skäktningen verkställes antingen för hand med en träknif .. eller ock medels enkom konstruerade apparater, såsom särskildt .. medels den s.k. svingeln, som anbringas i den s. k. skäktstolen. (Ekenberg o.) Landin 582 (1893). Där sutto de, käringarna, med foten instucken i skäktestolen och svängde de breda skäktorna. Suneson GGrund 76 (1926). Vid svingskäkten eller skäktstolen — den vanligaste typen av skäktmaskin — sitta skäktknivarna fästade på ett roterande hjul. HantvB I. 8. 1: 67 (1939). —
-TRÄ. (skäkt- 1854 osv. skäkte- 1640 osv.) (i sht förr) kniv- l. svärdliknande träredskap varmed man vid skäktningen slår l. stryker av skävorna (på den över skäktstol o. d. lagda hässlan), skäktkniv, skäktsvärd; ofta om sådant redskap ss. konstföremål (givet ss. fästmansgåva). (Lat.) Stuparius malleus. .. (Sv.) Käfta, bråka, brota, Skächteträä. Linc. Cccc 3 (1640; möjl. om (lin)bråka). 1 Schäkteträ. BoupptVäxjö 1854. På .. (de skånska slättbornas) klädkistor voro målade röda tulpaner. Tulpaner och rosor slogo krans kring sammanvuxna hjärtan på kvinnornas skäkteträn. TurÅ 1906, s. 17. Folkliv 1952, s. 41. —
-TRÄD. (skäkt- 1864—1900. skäkte- 1843—1880) (†) skäktträ. Almqvist TreFr. 3: 218 (1843). VästmFmÅ IV. 2: 22 (1900). —
-TURBIN. tekn. turbin med skäkthjul. SvVäxtförädl. 1: 521 (1951). jfr: (Sv.) Linskäktturbin, (fr.) Turbine à teiller le lin. SvIndLex. 1: 78 (1948). —
-VANA. (skäkte- 1749) (numera bl. mera tillf.) särsk.: (av ålder) brukat sätt att skäkta. Schissler HälsHushåldn. 36 (1749). —
-VERK. maskinell anläggning l. maskin för skäktning; i sht om förr använd (vattendriven) skäktmaskin. TT 1883, s. 139. Skäktverken utgöras vanligen av på ett roterande hjul fästa skäktvingar. LmUppslB 729 (1923). Dædalus 1950, s. 72. —
-VINGE. tekn. = -kniv 2 b. LmUppslB 729 (1923). Skäktvinge, (dvs.) skäktkniv i skäktturbin. PrelTextilteknOrdl. 172 (1957).
B (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÄKTE-BRÄDE, se A. —
-BÄNK. (†) bänk (av ståltråd) över vilken hampa o. hampblånor skakas o. rensas. Rothof 221 (1762). —
-FALL, -FOT, -GILLE, -KNIV, -STOL, -TRÄ, -TRÄD, -VANA, se A.
D (†): SKÄKTS-FALL, se A.
Avledn.: SKÄKTARE, sbst.1, m.||ig.
1) till 1: person som skäktar; äv.: person som arbetar vid l. sköter skäktmaskin l. skäktverk. Holmberg 1: 779 (1795). Skäktaren fattar ett handmått av bråkade (lin)-stjälkar, lägger dem över den fasta skäktbocken (på svingskäkten) och låter knivarna slå på dem. HantvB I. 8. 1: 67 (1939).
2) (†) till 2: person som vannar säd. (Sv.) Skäktare .. (lat.) ventilator; jactator. Lindfors (1824).
Spoiler title
Spoiler content