[liksom d. sjægte av nor. dial. skjekta, möjl. besläktat med nor. dial. skjekta, löpa l. rusa i väg; av ovisst urspr.]
sjöt. om en i Norge (o. därtill närmast gränsande kustområden) använd öppen liten (rodd- l. segel- l. motor)båt; snäcka; norsk eka l. jolle. Skäkta .. (dvs.) pråm, norsk eka. Stenfelt(1920). (I Petsamoområdet i Finl. äga 1926 tre havsfiskande lappar) gemensamt en motorsköjta, andra ha ottringar och skäktor. Fennia IL. 4: 69(1929). Skäkta .. (dvs.) norsk benämning på mindre båt, vanl. försedd med spegel i båda ändar och ofta använd som livbåt på mindre segelfartyg. 2SvUppslB(1953).
