publicerad: 1975
SKÄLLSORD ʃäl3s~ω2rd, förr äv. SKÄLLORD l. SKÄLLEORD l. SKÄLLESORD l. SKÄLLENSORD l. SKÄLTORD l. SKÄLTSORD, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(schiälse- 1619. skel- 1558—1630. skeld- 1535—1567. skeldz- 1622. skell- (skie-) 1575—1613. skelle- 1587—1606. skells- (skie-) 1607—1732. skels- (skie-) 1607—1747. skelt- 1603. skeltz- 1624. skelz- 1672. skiellens- 1602. skielles- 1609. skiälds- 1689—1727. skäl- (skiä-) 1593—1672. skäld- 1605. skäldz- (skiä-) c. 1630—c. 1655. skäll- 1557—1621. skälle- (schä-) 1563—1658. skälles- (schä-, -is-) 1573—1662. skälls- (schä-, skiä-, skjä-) 1612 osv. skäls- (siä-, sjä-, skiä-, skjä-, -älsz-) 1607—1831. skältt- 1604. skältz- (skiä-) c. 1655—1657. skälz- 1624—1664)
Etymologi
[jfr d. skældsord (ä. d. äv. skiellensord); av SKÄLLA, v.3, o. ORD, sbst.2; i de nordiska spr. åtminstone delvis (i sht i formen skeldord) lån från mlt. scheld(e)wort, schellewort, scheltwort, till schelden, smäda; se närmare de etymologiska upplysningarna till SKÄLLA, v.3 2); formen skältord av mlt. l. (mht. o.) t. scheltwort, där förleden är mlt. schelden resp. det häremot svarande (mht. o.) t. schelten, smäda (fht. skeltan); formen skällensord sannol. ombildning efter mönster av OKVÄDINSORD; övriga former med s i sammansättningsfogen sannol. ombildningar efter mönster av OKVÄDESORD o. OKVÄMSORD]
(numera bl. vard.) okvädinsord; i pl. äv.: ovett; äv.: smädligt l. ovettigt yttrande (som ngn fäller till l. om ngn); i sht förr äv.: ärerörig beskyllning; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. G1R 10: 47 (1535). Clasz Falck (blev) tillfrågat, huru han sådhan ährrörige skälle ordh och tillmäle (som mördare) v(ersus) stådhållaren vill bevijsa, der till han suaradhe sigh inthet haffua skält. BtHforsH 1: 175 (1630). Nils Andersson i Fånby, som .. (om) Anders Andersson .. sagdt, det han är en skiälm .., kommer, såsom för ett skiälsord, att böta sina 3 m(ar)k(e)r s(ilfwer) mynt. UpplDomb. 9: 19 (1736). (Tidigare ansåg man) at aldrig någon prins kunde emottaga roler, där skällsord och stryk lofvades och utdelades. GJEhrensvärd Dagb. 1: 356 (1779). Blifver skildtvakt med skällsord eller otidigheter förolämpad, så eger han att den förolämpande vid poststället qvarhålla. TjReglArm. 1858, 2: 65. Hon tyckte sig minnas, att hon någon gång som liten flicka hade blivit överfallen med skällsord av gatpojkar. HjSöderberg (1910) i OoB 1963, s. 11. Nordström Landsortsb. 79 (1911; oeg.). En fjollig gammal fröken, säger man, men det är ju mera ett skällsord. Hedberg DockDans. 323 (1955). — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Man skiälls-ord lättelig / uhr munnen kasta må, / The tags och lättlig up, / så och lätt fortgång nå. Celsius Ordspr. 10: 603 (c. 1710). En rädder kruka skiälsord swäljer. Knöppel Legrand Vän 38 (1743). Skällsord tjena till intet; der de passade bäst, der bita de minst. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa numera obrukliga uttr.
α) i sådana uttr. som föra l. ha l. ropa skällsord på ngn l. säga ngn skällsord uppå, yttra (resp. ropa) okvädinsord till ngn l. rikta ärerörig(a) beskyllning(ar) mot ngn. Erich Falck, ordinarius udi Schara, .. (har) clagett utöffver någett otilbörligitt rychte och skällordh, som een benempdh her Lars Johannis och een borgere i Schara .. haffve honum opå sagdtt i så måtte, att för(benämn)te .. Erich skulle haffve brutidt een kiista utur muren i .. Schara domkyrkie. G1R 27: 185 (1557). VadstÄTb. 100 (1584: hafft .. opå). ÅngermDomb. 1647, s. 120 (: fördt på). Ner .. (Görtz) fördes in uthi .. (fängelset), samlade sig alt slöder och ropade allehanda skielsord på honom: Tiuf, Landsförrädare, Galgristare: heng up, heng up honom! Benzelius Anecd. 68 (1718).
β) i uttr. giva l. tillägga l. beskylla ngn skällsord, yttra okvädinsord till ngn l. rikta ärerörig(a) beskyllning(ar) mot ngn. 3SthmTb. 5: 124 (1603: tillagt). VRP 1619, s. 389 (: beskyllt). Cook 2Resa 107 (1783: gifwandes).
Ssgr: SKÄLLSORDS-ETTER. (numera bl. tillf., vard.) bildl.: ”etter” bestående i skällsord. Kolmodin QvSp. 1: 21 (c. 1710, 1732). —
-LÄPP. (numera bl. tillf., vard.) i pl.: läppar som utslunga skällsord. Kolmodin QvSp. 1: 635 (1732). —
-VÄG. (numera bl. mera tillf., vard.) i uttr. i skällsordsväg, i fråga om skällsord. Sundblad Off. 114 (1894).
Spoiler title
Spoiler content