SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SKÖNLIG, adj.2
Etymologi
[jfr t. schönlich; sannol. bildat till SKÖNLIGA, adv.2]
(†) skön (se SKÖN, adj. 1) l. vacker. Schultze Ordb. 4263 (c. 1755; angivet ss. ovanligt). Den skönlige Himeros följde / Den nyborna Gudinnan (dvs. Afrodite). Tranér Anakr. 192 (1833).
Spoiler title
Spoiler content