SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SKÖNLIGA, adv.2, l. SKÖNLIGT, adv., l. SKÖNLIGEN, adv.2, l. SKÖNLIG, adv.
Ordformer
(äv. skiön-. -lig c. 1602. -liga 15261769. -lige 1542. -ligen 1759. -ligt 1833)
Etymologi
[fsv. skönlika; av mlt. schōn(e)līk(en), vackert, härligt, förträffligt, skonsamt, milt; jfr mnl. schoonlike, strålande, vackert, ljuvligt; avledn. av SKÖN, adj. — Jfr SKÖNLIG, adj.2]
(†)
1) skönt (se SKÖN, adj. 1) l. vackert; äv. (med högstämd känslofärgning): härligt (jfr SKÖN, adj. 1 g β). Iagh haffuer skönligha tilpyntat mijn säng, medh brokot täken vthu Egypten. Ordspr. 7: 16 (Bib. 1541). Hwad kan när sådana folk (dvs. bittra o. obarmhärtiga människor) annat wara, än otroo, dödh, diefful och heluetit. The mågha .. sigh medh ordom så skönliga smycka som the wilia. PErici Musæus 5: 113 b (1582). Carl Carlson kom igen som för ähr sagdt, / At bewijse sin Käckheet och macht. / Och som en man skulle han sig bemanne, / Så skönlig late påskijne sin stamme. PolitVis. 219 (c. 1602). (Sv.) Skönliga, .. (lat.) Belle, eleganter, pulchre, egregie. Schultze Ordb. 4263 (c. 1755). (Ögonen på de människolika aporna i Afrika) ligga djupt in uti hufwudet: deras händer, kinder och öron äro hårlösa, ögnebrynerne skönligen långa, och ansigtet förråder människjor. GbgMag. 1759, s. 178. Tranér Anakr. 228 (1833).
2) i ironisk anv.: (just l. verkligen l. så) ”vackert” l. ”fint” o. d.; jfr SKÖN, adj. 8 a slutet. Skönligha bortkasten j gudz bodh, på thet ath j skolen hålla idhan stadga. Mark. 7: 9 (NT 1526; Luther: wohl feyn; Vulg.: Bene; Bib. 1917: Rätt så). The som gingo ther fram om, hädde .. (Jesus på korset), och riste theres huffwudh och sadhe, Twy tigh, skönligha slår tw om kwll templet och j tree daghar vpbygger thet. Därs. 15: 29 (Därs.; Luther: feyn; Bib. 1917: du som bryter ned). Tu som nu j Libano boor, och haffuer tijn neste j Cedreträä, huru skönligha skalt tu see vth, när tigh werck och swedhe vppåkommer så som eenne j barns nödh. Jer. 22: 23 (Bib. 1541; Luther: wie schön wirstu sehen). Förskräcker Eder, I stolte Köpmän! Herren hafwer hemsökt Eder stad med 4 Eldswådor på et år: hafven I någon bätring gjort? jo, skönligen. GbgMag. 1759, s. 103.
3) försiktigt, varsamt; jfr SKONLIG 2. (På grund av upproret i Smål. o. andra besvärligheter) motte wij än nu fara lempelige och skönlige medt saken (dvs. i fråga om ryssarnas övervåld i Viborgs län). G1R 14: 106 (1542).
Spoiler title
Spoiler content