publicerad: 1976
SKÖTA ʃø3ta2, v.3 -ade l. sköter ʃø4ter, skötte ʃöt3e2, skött ʃöt4, skött ʃöt4 (pr. ind. sg. sköter Juslenius 129 (1745) osv. — ipf. skötade GHT 1901, nr 175 A, s. 3 (: skötades), osv. skötte VDR 1674, s. 264 (: siöttes), osv. — sup. skött HusgKamRSthm 1708, s. 206, osv. — p. pf. skött KOF II. 2: 353 (c. 1655) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(förr äv. schö-, siö-, sjö-, skiö-)
Etymologi
[sv. dial. sköta; jfr d. skøde, fvn. skeyta (nor. dial. skøyta); till SKÖT, sbst.3; jfr äv. lt. schötelen, skarva (tyg). — Jfr SKOTA, v.3]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. SKÖT, sbst.3 1, 2, = SKARVA, v.1 1, 4; äv. i uttr. sköta ngt till ngt, skarva ngt till ngt (se SKARVA, v.1 4 a). När nu Kyrkia, antingen hel åå nyio bygd, skiött, uthwidgat, eller in uthi .. förbättrat är (skall den invigas). KOF II. 2: 353 (c. 1655). Skiött och högre giort de fyra Sänge Stolparne. HusgKamRSthm 1708, s. 206. Stundom inträffade det så (i Bohusl. under senare hälften av 1700-talet), att Sillen kunde instängas uti en vik, och om icke en Vad dertill befans tillräcklig, sköttes eller fogades en eller flere dertill. VetAH 1817, s. 37. Sedan tog han breda bräder, skötade på skeppets sidor, / skarvade med starka skvättbord. Collinder Kalev. 321 (1948); möjl. särsk. förb. jfr: Genom tillswetsning skarfwade, eller inom Factorierne så kallade sjöttepipor (sannol. felaktigt för sjötte pipor). SFS 1830, s. 826. — jfr HOP-, PÅ-, SAMMAN-, TILL-, VID-SKÖTA. — särsk. ss. vbalsbst. -ning; särsk. konkret: skarv (se SKARV, sbst.3 1, 2), sköt (se SKÖT, sbst.3 1, 2); i konkret anv. äv. om varv av kakelstenar i kakelugn. Verelius 175 (1681). VetAH 1739, s. 73 (i kakelugn). Om wåren, när Elfwen stiger, ökas .. bron genom skötning. Hülphers Dal. 112 (1762). Öfver hörnen (på en liggmila), särdeles uti skötningarne emellan dessa och sidoveden, .. fordras det mesta och barr-rikaste granris hvarmed (osv.). Uhr Koln. 66 (1814). Vedfloarne (i en liggmila) .. binda och öfverskjuta hvarandra, så att stybbningen icke kan komma in emellan skötningarna. JernkA 1822, s. 116.
Anm. Det i nedan anförda språkprov förekommande sköltning (om insättning av bly i st. f. koppar i kopparkärl på undangömda ställen) är möjl. felaktigt för sköttning l. skötning, eg.: skarvning. Det händer, att uti kopparkärl (isynnerhet bränvinsredskap) påträffas en ansenlig mängd bly eller mycket blyhaltigt snällod, insatt på undangömda ställen, för att öka vigten .. . Det heter sköltning (Einsetzen). Eneberg Karmarsch 2: 686 (1862).
Särsk. förb. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SKÖTA I10 4, äv. UTI04. skarva i (ngt; se skarva i 1); äv. i uttr. sköta i med ngt, skarva i med ngt. Monge (präster) skiöta .. mykit vti i alment wedertagna böner; ja ock i Fader wår. Swedberg Schibb. 110 (1716). Widegren (1788: med). —
SKÖTA IHOP10 04. = skarva ihop 2; jfr sköta samman. Skiöta ihop twå järn-stycken. Serenius Ddd 4 b (1734). Sköta ihop bräder. Weste FörslSAOB (c. 1815). jfr hopsköta. —
SKÖTA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. = skarva ihop 2; jfr sköta ihop. Ihre (1769). (Fiskaren tog) några grunda nät .. . Skötade samman dem till en länga. Berg Sjöf. 184 (1910). jfr sammansköta. —
SKÖTA TILL10 4. skarva till l. tillfoga (ngt). Aldrasidst har man (vid byggandet av Forssa kyrka) skiött den östra delen til. Wettersten Forssa 69 (c. 1750). jfr tillsköta. —
SKÖTA VID10 4. skarva vid; särsk. abs. Bettre är skära aff, än sköta widh. SvOrds. A 4 a (1604). jfr vidsköta.
Ssg (Anm. Nedan anförda ssg kan äv. hänföras till sköt, sbst.3): SKÖT-FOG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skarv (se skarv, sbst.3 2), fog; jfr sköt, sbst.3 2. TT 1877, s. 58.
Spoiler title
Spoiler content