publicerad: 1976
Etymologi
[sv. dial. slabba; jfr ä. d., d. dial., nor. slabbe, nor. dial. slabba, mlt. slabben (lt. slabben, slappen), mnl., holl. slabben, t. schlabben (av lt. l. holl. slabben), schlappen, alla med bet.: sörpla, slafsa i sig; sannol. samhörigt med sv. dial. slubba, slabba; av ljudhärmande urspr. — Jfr SLABAT, SLABB, sbst.1—2, SLABBA, v.3, SLABBERDASK, SLABBRA, v., SLAFSA, v.]
(ngt vard.)
1) under arbete (särsk. rengöring) l. lek med vatten (l. med ngt vått l. kladdigt) mer l. mindre vårdslöst (l. med användande av rikligt med vatten) blöta ned l. söla ned sig l. omkring sig, slaska; äv. i fråga om att äta under sölande (jfr SLAFSA, v. 1); äv. i uttr. slabba med ngt (särsk. vatten; äv. bildl.). Alla ungar älskar att slabba med vatten. (Sv.) Slabba .. (om hundar): (lat.) cibos lambere. Lindfors (1824). Aldrig var fråga om, att vi (byskomakare) spilde (sko-)smörja eller slabbade på annat sätt. Stolt Minn. 19 (1879). Snål-Jonas' son tar studenten i vår, och varför ska Magnus / vara sämre än han och slabba med sillar och såpa (ss. biträde i handelsbod)? Ljungquist HerrLPlant. 116 (1936). Idun 1948, nr 16, s. 24 (: slabbat .. med hjärnan; bildl.). Herr Persson, som stod och slabbade vid diskbänken. Gustaf-Janson GodVänn. 299 (1955). Edqvist SvartSyst. 78 (1961; i fråga om ätande).
2) tr.: skvätta l. plaska (vatten o. d. på l. i ngt), slaska. Slabba vatten på golvet. SvHandordb. (1966). Gustaf-Janson Äng. 42 (1967).
3) avge ett ljud som påminner om det som uppstår då man slabbar (i bet. 1); jfr SLAFSA, v. 2, 4. (Jag) hörde .. (gåskarlens) varnande väsning, några hastiga, slabbande steg av hans fötter. Fridegård Här 269 (1942).
Särsk. förb. (till 1; ngt vard.): SLABBA NED10 4 l. NER4. gm att slabba blöta l. söla l. slaska ned (ngn l. ngt); äv. refl., i uttr. slabba ned sig (särsk. bildl.); äv. abs. Lindfors (1824; tr.). Idun 1947, nr 33, s. 3. (refl., bildl.). Moberg Utvandr. 408 (1949; refl.). Vem har slabbat ner så i badrummet? IllSvOrdb. (1955). —
Ssgr (till 1; ngt vard. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slabb, sbst.2): A: SLABB-DANS. (slabb- 1962 osv. slabbe- 1965 osv.) [med tanke på slabbande med öl o. d.] i studentkretsar i Lund förekommande beteckning för danstillställning vid vilken endast öl o. vin (icke mat o. sprit) serveras. SvD(A) 1962, nr 132, s. 14. —
-LISA ~li2sa, f.; best. -an; pl. -or. [senare leden är kvinnonamnet LISA] om ovårdad kvinna; jfr slafs-maja. Trenter Spring. 11 (1958). —
B (mera tillf.): SLABBE-DANS, se A.
Avledn. (till 1): SLABBA, f. [sv. dial. slabba] (i sht i vissa trakter, ngt vard.) om kvinna som gärna sölar ned sig l. sölar ned omkring sig. Lundell (1893; angivet ss. bygdemålsfärgat). De skötsamma karlarna får bara slabbor till fruntimmer, när de gifter sig. Hammenhög EoA 55 (1930). —
SLABBIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content