publicerad: 1976
SLAFS slaf4s, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. slaffs)
Etymologi
[sv. dial. slafs; jfr nor. slafs, smaskande ätande, fär. slafs, slaskande, skvalpande, sladder; vbalsbst. till SLAFSA, v.]
a) slafsande; äv. konkret, dels om sådan del av klädesplagg som slafsar kring benen o. d., dels om ett slags blankt o. sladdrigt tyg, triceljersey. Olof hörde honom komma, byxornas slafs mot benen. Johnson Nu 198 (1934). DN 1969, nr 32, s. 4 (om triceljersey). ÖgCorr. 1969, nr 248, Bil. s. 4 (konkret, om nedre delen av lång päls).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret, om nedhängande bildning hos djur; särsk. dels om haklapp (se d. o. 2 b) hos tupp, dels om nedhängande underläpp hos hund (jfr HAK-LAPP 2 a); jfr SLAFSIG 3 slutet. (Tupparna har) rödt skägg eller slafs. Broman Glys. 3: 371 (c. 1740). Schultze Ordb. 4471 (c. 1755; hos hund).
2) motsv. SLAFSA, v. 4, om förhållandet att ngt avger ett smaskande l. klafsande ljud, slafsande; äv. konkret, om ngt slabbigt l. sladdrigt (som vid beröring l. rörelse avger ett sådant ljud), särsk. om slafsig (se d. o. 4) mat. I Norge fiskar dom inte mä spö ... Å inte mä mask heller .., utan på sånt där slafs, som sitter in i snäcker å bråte. Sparre PlåtM 154 (1914). Hultenberg Barbusse Eld. 1: 36 (1917; konkret, om mat). Hur lär man sig att utan slafs och slipper kyssa en hand? Ahlin GillGång 95 (1958); jfr 3.
3) motsv. SLAFSA, v. 5 a, om (förklenande l. illasinnat) sladder l. skvaller l. om tomt l. dumt l. tanklöst prat l. (allmännare) om oordentligt l. moraliskt otillbörligt uppträdande o. d., hams l. trams l. tjafs o. d. (jfr 4). Jag acktar slaffs / Som hunde-Glafs. Runius (SVS) 2: 220 (1700). I tukt och Herrans förmaning höllo mororna .. sina läsbarn. Inget hams och slafs fick förekomma. Väring Frost. 220 (1926); jfr HAMS, sbst.2 1. Virrvarret i målsättning för uppfostran, slaffset och tjaffset i äktenskaps- och könsmoral — allt detta kan hävas och botas, om (osv.). GbgP 1948, nr 308, s. 2.
4) motsv. SLAFSA, v. 6: slarv, hafs; särsk. i det mer l. mindre tautologiska uttr. hafs och slafs (äv. i fråga om bristande stadighet i karaktär l. ombytlighet i fråga om viljeinriktning o. d.); jfr 3. WoJ (1891). Bergman JoH 194 (1926: ”hafs och slafs”; i fråga om ombytlighet o. d.). Det var mest hafs och slafs över spelet (i en fotbollsmatch). SDS 1930, nr 120, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content