SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLAFSA slaf3sa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slafsa; till SLAFSA, v.]
(vard.) (nedsättande benämning på) vårdslös l. slarvig l. oordentlig kvinna, slarva, slamsa o. d.; jfr SLAFS, sbst.1 1, o. SLAFS-MAJA. NVedboDomb. Sommart. 1714, § 33 (ss. tillmäle). Han for ut mot systern, gav henne fula namn, kallade henne slafsa och slyna. Bergman Chef. 29 (1924).
Spoiler title
Spoiler content