publicerad: 1976
SLAGGA slag3a2, v.1 -ade; o. SLAGGAS ~as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(-a 1741 osv. -as 1872 osv.)
Etymologi
(i sht i fackspr.)
1) omvandla (ngt) till slagg (se SLAGG, sbst.3, särsk. a, b); vanl. refl., om mineral l. malm o. d. som upphetta(t)s (till smältning, i sht i smältugn) l. om (fast) bränsle som förbrännes i eldstad: bilda slagg (jfr SLAGG, sbst.3 a, b); ofta intr. l. ss. dep.: bilda slagg. VetAH 1741, s. 244 (refl., om kol). Sedan den inträffade stormen hade uppjagat hettan (i rosten), blef malmen slaggad och sammanrusad. JernkA 1826, 1: 62. Därs. 1827, s. 394 (intr., om tackjärn). Innehåller silfret (vid finbränningen) utom koppar, antimon m. m. föga eller intet bly, tillsätter man litet sådant, emedan de öfriga metallernas oxider slagga sig med blygletet. UB 4: 269 (1873). (Torvkolen) falla icke sönder vid eldningen, slagga icke. TT 1904, Allm. s. 268. IllSvOrdb. (1955; äv. ss. dep.). — jfr FÖR-, SAMMAN-SLAGGA. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i p. pr., om gång (se d. o. I 9 b slutet) hos smältugn l. härd o. d.: som bildar slagg, som åstadkommer slaggbildning. JernkA 1830, s. 342 (om gång i färskugn). Därs. 1862, 1: 449 (om härdgång).
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som (gm upphettning) bildat slagg. JernkA 1904, s. 463 (om malmbriketter).
2) rensa (ngt) från slagg (se SLAGG, sbst.3); utom i ssgn UR-SLAGGA bl. med avs. på (rost l. dyl. i) eldstad l. (ångdriven) maskin o. d.: rensa l. befria från slagg (se SLAGG, sbst.3 b); äv. dels utan obj., dels med subj. betecknande maskin o. d. TT 1872, s. 137 (: slaggningen). Godståget gick med sakta fart enär det slaggades på loket. Upsala 1916, nr 63, s. 5. SD(A) 1918, nr 340, s. 1 (: automatiskt slaggande; om gasgeneratorer). Jonatan hade slaggat fyrarna .. vaskat sig och gått upp på däck. Holmström Däck 130 (1927). När man slaggar och gör rent (i en bil driven med generatorgas) får man alltid, hur försiktig man än är, en liten dosis koloxid i sig. GHT 1944, nr 239, s. 17. — jfr SJÄLV-SLAGGANDE.
Särsk. förb. (i sht i fackspr.): SLAGGA IGEN 10 04. till 1, om (utrymme i) eldstad: fyllas av slagg; jfr slagga ihop. JernkA 1886, s. 256. —
SLAGGA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA. till 1, intr., äv. i pass. övergående i deponentiell anv.: övergå i slagg o. bilda en kompakt o. sammanhängande massa (slaggkaka l. dyl.); äv. om eldstadsrost o. d.: slagga igen; äv. refl., i uttr. slagga ihop sig till ngt, särsk. bildl.: övergå till en fast enhet av ngt o. d. Wallner ArtCarb. 12 (1741; i pass., om mojord på kolmila). TT 1878, s. 185 (intr., om eldstadsrost). (Stenkols-)Askan var så pass eldfast, att den ej slaggade ihop. Därs. 1899, K. s. 40. Så slagga .. gissningarna ihop sig till ett rykte, att .. (Greta Garbo) kommer med den eller den båten. GHT 1934, nr 297, s. 11. —
SLAGGA SAMMAN10 32 l. 40. till 1; särsk. dels i pass. övergående i deponentiell anv.: övergå i slagg o. bilda en kompakt o. sammanhängande massa, slagga ihop, dels refl., i uttr. slagga sig samman, bildl., om människor: förena sig, gå l. sluta sig samman. Som stenkol slaggas samman, när det är utbränt, slaggar folk sig samman, när den självständiga tanken slocknat. Segerstedt Spalt. 63 (1928, 1933). jfr sammanslagga. —
SLAGGA UT10 4. till 2: ta ut slagg ur (eldstad o. d.); äv. abs.: ta ut slagg. Sedan vid stenkols- och kåkseldning så mycket slagg bildat sig, att draget deraf lider, slaggas ut ur eldstaden på det sätt, att (osv.). TT 1881, s. 60. Frykholm Ångm. 73 (1881).
Ssgr (till 2; i sht i fackspr.): SLAGGNINGS-MEKANISM. mekanism för (automatisk) slaggning. LD 1958, nr 217, s. 7 (i kokseldad centralvärmeanläggning). —
-PLATS. särsk. (om förh. vid tiden omkr. andra världskriget): plats för slaggning av gengasaggregat (apparater för alstring av generatorgas för drift av bilar). SvD(A) 1941, nr 141, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content