publicerad: 1977
SLITS slit4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (KlädkamRSthm 1749, s. 300, osv.), äv. (numera mindre br.) -er32 (SthmModeJ 1854, s. 5, TT 1902, M. s. 43); äv. SLITSA slit3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(slet(t)s 1791—1827. slijssor, pl. 1569 (: Mårda slijssor). slijtsor, pl. 1569 (: Mård slijtsor). slits (-tts, -tz) 1683 (: Slitzbruch), 1729 osv. slitsa 1872—1951. zletzor, pl. 1675)
Etymologi
[jfr d. slids, lt. slits, slitse; av t. schlitz, m. (av mht. sliz, av fht. sliz, sönderslitning), resp. schlitze, f., till det svaga stadiet av roten i schleissen, slita (se SLITA). — Jfr SLITSA, v.1]
1) om avsiktligt upptagen, långsmal öppning l. inskärning l. urtagning i ngt, springa l. snitt; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (En skördemaskins skärapparat har) fingrar eller skyddsklor, som på sin öfre sida hafva en slits, i hvilken knifven löper. Juhlin-Dannfelt 361 (1886). Inledningen (av helmjölk i separator) sker .. genom långa slitser, hvilka jämt fördela mjölken på alla mellanrummen. TT 1899, Allm. s. 69. Han såg lite krasslig ut .., och i gaslågornas sken lyste ögongloberna svårmodigt i sina slitsar. Blomberg Uvd. 98 (1917). Gröfre tandade fräsar äro hålslipade .. och kunna därför skära djupare slitsar och spår. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 53. Rakbladen med slits rakar lenare. SvD(A) 1933, nr 58, s. 6. Plattan (för tak- o. väggbeklädnad) kan erhållas slitsad med 3 mm breda och 35 mm långa slitsar. SvByggkatal. 1955, s. 419. — särsk.
a) på klädesplagg: (för praktiskt ändamål l. för att höja plaggets utseende upptagen) långsmal öppning osv., uppslitsning; särsk. om en från plaggets (under)kant gående sådan öppning osv. Een brun klädhningh .. medh Zletzor kring byxorne. BoupptSthm 1675, s. 1675 b. Karle Monderingen (vid rytteriet) består uti .. Kappa, hwartil fordras .. (bl. a.) 1 7/8 aln slätt Boy .. til Foder på Kappan bak på hela Ryggen utföre, neder til slitsen eller öpningen. PH 1: 775 (1729). Vid armbågen äro .. (jackärmarna) uppslitsade, så att den mycket vida .. hvita underärmen synes genom slitserna. SthmModeJ 1854, s. 5. Kungen .. är klädd i svart spansk drägt med gult foder, som synes i slitsorna och sömmarne. Strindberg GVasa 101 (1899). Till 1750—60-talet hade byxorna (i Vingåker) framtill slits, men i fortsättningen knäpptes de med lucka. SörmlH 13: 99 (1947). — jfr ARM-, RYGG-, SID-SLITS m. fl.
b) (i fackspr.) urtagning i föremål l. arbetsstycke, avpassad för en motsvarande tapp i annat föremål osv. med vilket det förstnämnda är l. avses bli sammanfogat; äv. övergående till en beteckning för en fog med en l. flera sådana urtagningar o. tappar, slitsfog (förr äv. allmännare, dels om fog där två för varandra avpassade arbetsstycken l. delar sammanfogas, dels i utvidgad anv., om den del av en (rörlig) fog med sned l. trappformig inskärning som skjuter fram över den sneda inskärningen resp. över inskärningens med den yttre ytan parallella del); äv. [delvis att fatta ss. bildat till SLITSA, v.1] i abstrakt anv., om sammanfogning medelst en l. flera urtagningar o. tappar, slitsning. VetAH 1791, s. 159 (allmännare). Palmstierna Artill. 141 (1872; i utvidgad anv.). Snedt stående bjelkar förenas genom slits. ArbB 133 (1887). Slitsningen tillgår så, att man med slitssåg ock stämjärn ur den ena bitens ända skär ett tapphål eller slits .. med rektangulär profil ock därpå .. i den andra biten gör motsvarande tapp. Landsm. XVIII. 1: 19 (1912). De kraftiga syllarna — eller rättare: syllbanden — (i gotländskt skiftesverk) äro med ändtapp instuckna i hörnstolparnas nedre slitsar och där förnaglade. Rig 1949, s. 152. IllSvOrdb. (1955; äv. abstrakt).
c) byggn. urtagning l. ursparning i murverk o. d.; jfr FÖRTAGNING, sbst.2 Bildmark Entrepr. 63 (1921). Urtagningar i murverket, slitsar, för framdragning av rörledningar bruka om möjligt utföras i samband med murningen. HantvB I. 4: 202 (1936). En förmögen visbyborgare (på 1200-talet) hade ett enda rum till bostad, en rökig dagligstuga med slits i muren såsom rökutsläpp. TurÅ 1951, s. 109. — jfr RÖR-SLITS.
d) orgelb. på öppen pipa i orgel: avlång fyrkantig öppning försedd med anordning varmed öppningen delvis kan tilltäppas så att pipan blir rätt stämd, stämslits. Jag får ta mig en tids vila, tänkte orgelbyggaren när han såg sina händer skälva med slitsar och stämringar, i det snart färdiga pipverket. Fridegård Somm. 249 (1954).
e) [möjl. elliptiskt för SLITS-KVADRAT] (föga br.) boktr. halvfyrkant; äv. allmännare: utslutningstyp. NordBoktrK 1910, s. 271. Man skiljer (i amerikanska tidtabeller) timtalet från minuttalet vanligast genom en slits på en siffras bredd. Därs. 1915, s. 115. GrafUppslB (1951; om halvfyrkant).
2) [jfr den hos lt. slitse anträffade bet.: avsliten o. utnött trasa; möjl. är orden såväl i sv. som i lt. i denna bet. inhemska o. bildade till ett av SLITA avlett verb (möjl. föreliggande i nor. dial. slissa, slita o. släpa, mnl. o. ä. nl. slissen, stilla, bilägga); jfr i så fall med avs. på bildningen REMSA, sbst.] om långsmalt stycke av ngt; ss. senare led i ssgn MÅRD-SLITSA.
Anm. Hit hör möjl. också ordet Slitz i nedanstående språkprov [där bet. möjl. utgår från en bet.: avslitet litet stycke; jfr 2 ovan]. Slitz är små silfwerbitar, smulor eller flagor, som (vid myntningen) slites och nötes af thenarne, då de gå genom waltzen, hwilcka sopas tillsammans och smeltas tillhopa i en kuhla. NumismatMedd. 22: 181 (c. 1721).
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slitsa, v.1): SLITS-BLECK. (i fackspr.) bleck (se bleck, sbst.3 2) för förstärkning av (kanter på) slits (i läder). TLev. 1909, nr 22, s. 1. —
(1 c) -BLOCK. byggn. u-format block (se d. o. 5) avsett att tillsammans med andra bilda slits. SvByggkatal. 1955, s. 194. —
-BRUCH, n.; anträffat bl. i pl. =. [av t. schlitzbruch; senare ssgsleden är bruch, brott (se brock, sbst.2)] (†) benbrott med öppet sår vari brottytorna syns. CollMedP 1683, s. 34 (: Slitzbruch). —
-BRÄNNARE. [jfr t. schlitzbrenner] (i fackspr.) brännare (se d. o. 6) med slitsformad öppning. KatalRGrave 74 (c. 1938). —
(1 b) -FIL. (numera knappast br.) fil för åstadkommande av slits(ar). Zidbäck (1890). Cannelin (1939). —
-FOG. (i fackspr.)
1) till 1, i fråga om svetsning: fog som sammanfogar inre kanten av ett slitsformat hål på en del av ett arbetsstycke med den av hålet begränsade ytan på en underliggande del av arbetsstycket. SvetsteknHb. 1: 9 (1947).
-FORM. särsk. byggn. till 1 c, vid byggande av vägg o. d.: (för betong) avsedd gjutform med ursparning för bildande av slits; äv. om ursparningen. TNCPubl. 46: 207 (1971; om ursparning). Därs. 60: 152 (1975). —
-FRÄS. [jfr t. schlitzfräser] tekn. fräs (se fräs, sbst.2 1) avsedd för fräsning av slits(ar) o. d. HufvudkatalSonesson 1920, Reg. s. XI. —
-KVADRAT. [sannol. ombildning av schlisskvadrat] (föga br.) boktr. halvfyrkant; jfr kvadrat, sbst. 1 e δ. NordBoktrK 1907, s. 326. —
(1 c) -LUCKA. byggn. (för inspektion o. d. anbragt) lucka i igensättning till slits. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 113. —
-MASKIN. [jfr t. schlitzmaschine] (i fackspr.) maskin för åstadkommande av slits(ar); särsk. till 1 b (äv. i utvidgad anv., om maskin som åstadkommer såväl slitsar som tappar). SD 1892, nr 259, s. 2. HantvB I. 2: 142 (1934; i utvidgad anv.). GrafUppslB 739 (1951). —
-MÅTT. (i fackspr.) redskap bestående av tunna stålblad av olika tjocklek o. använt för mätning av slitsar l. smala öppningar o. d., bladmått. Karleboser. 2: 29 (1943). —
-PUNKTUR. [jfr t. schlitzpunktur] (förr) punktur (se d. o. 3) försedd med en slits i vilken den fästanordning varmed punkturen fastgjordes vid cylindern i en cylinderpress kunde förskjutas fram o. tillbaka (så att punkturens nål kunde inställas i olika lägen). Nordin Boktr. 304 (1881). —
-SKIVA. tekn. (med slitsar i kanten för anbringande av skärstål m. m. försedd) roterande skiva för utskärning av slitsar (se slits 1, 1 b) l. tappar o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 227. —
-SÅG. [jfr t. schlitzsäge] snick. liten handsåg för utsågning av slitsar m. m.; särsk. till 1 b; jfr sink-såg. BoupptVäxjö 1827. Varulex. Byggn. 2: 127, 130 (1955). —
(1 b) -TAPP. snick. tapp avsedd att vid slitsning inpassas i därför upptagen slits. Rothstein Byggn. 474 (1859). —
-TRUMMA. [jfr t. schlitztrommel] mus. primitivt, trumliknande slaginstrument bestående av urholkad trädstam med en i mitten längsgående skåra. SohlmanMusiklex. (1952). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content