SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄNT, adj.; adv. = (Schultze).
Etymologi
[sv. dial. slänt; till SLÄNTA, v. — Jfr SLÄNT, sbst.2]
(†) sluttande, sned; jfr SLANT, adj. 2. (Sv.) Slänt .. (t.) abhaldig. Lind (1749). Schultze Ordb. 4551 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content