publicerad: 1978
SLÄPPA släp3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (JernkA 1874, s. 180, osv.) ((†) -er AB(L) 1899, nr 290, s. 4).
Etymologi
1) (†) motsv. SLÄPPA, v.3 I 1 k: diarré; äv. [jfr motsv. anv. av diarré i vulgärt l. dialektfärgat spr.] oeg. l. bildl., ss. okvädinsord till person. NVedboDomb. Vårt. 1691 (använt ss. okvädinsord till skräddare). Schultze Ordb. 4533 (c. 1755).
2) (numera i sht i vissa trakter l. i fackspr., särsk. bergv.) motsv. SLÄPPA, v.3 II 2: parti (i ngt) utgörande en spricka l. rämna l. hålighet o. d. bildad i samband med att där ngt släppt l. lossnat; stundom äv. om parti (i ngt) som på grund av sprickbildning släppt (i utvidgad anv. äv.: riskerar att släppa) från ngt; särsk. (i sht i vissa trakter l. bergv. o. miner.) om parti av angivet slag i (material från) berg; särsk. inskränktare: av vanl. sekundära mineral utfylld spricka l. rämna av varierande tjocklek, bildande en skiktfog l. gång (se d. o. III 2) från vilken under- l. sidoliggande malm l. bergart lätt släpper (o. faller ned i gruvgång o. d.), lossna (äv. i utvidgad anv., om avsöndrings- l. svaghetsyta). Holmkvist BergslGruvspr. 70 (i handl. fr. 1764). Malmlagren .. äro .. genomdragna af en mängd lossnor och släppor, som på sina ytor äro beklädda med chlorit och talk. JernkA 1874, s. 180. Där bergarten var skiffrig och skölig och man .. riskerade nedstörtandet af brända lossor och släppor. Ymer 1913, s. 313. (Skiftbasen) kom fram till lastarne, lyste en stund med sin lampa på stenen, som fallit ner, lyste sen i taket, men såg ingen släppa. Koch GudVV 1: 304 (1916). ”Bergsprund” .. (är) den släppa eller spricka, som alltid uppstår mellan en glaciär och dess övre klippstrand. TurÅ 1925, s. 291. Den stora, mörka grottan .. (var) upplyst vid midsols genom släppor i väggar och tak. Hasselblad BergslFlyddT 86 (1927). Murarblockaden .. kommer nog att kvarstå tills jag (dvs. villaägaren) en gång i tiden är så gammal att jag inte orkar själv laga en eventuell släppa i putsen på skorstenen! SvD(A) 1931, nr 200, s. 5. De måste leta efter släppor i graniten för att få fotfäste (på bergssluttningen). Rogberg Dam 197 (1932). Birgit hade en brun kofta på sig, som var trasig under armarna, det lyste vitt av linnet genom sömmarnas släppor. Gustaf-Janson Gubb. 84 (1934). När .. (leverantören) på hösten kom med 4 kvarnstenar, vilka alla företedde tre släppor, fick han känna på .. (disponentens) stora missnöje. Helmfrid Holmen. 324 (1954). — jfr TAK-, VATTEN-SLÄPPA. — särsk.
a) (i sht i vissa trakter l. skogsv.) om sådant parti i (del av) träd. SD(L) 1896, nr 79, s. 6 (i trädstubbe).
b) (i sht i vissa trakter l. metall.) om sådant parti i (det inre av) göt (se GÖT, sbst.2 1). JernkA 1902, s. 334.
Ssg (till 2; i sht i fackspr., särsk. bergv.; jfr släppa, v.3 ssgr): SLÄPP-BILDNING. abstr. o. konkret; särsk. konkret, = släppa, sbst. 2. SvD(A) 1959, nr 134, s. 6 (konkret, i berg).
Avledn. (till 2; bergv. o. miner.): SLÄPPIG, adj. [jfr nor. sleppet] som har l. är uppfylld av l. rik på släppor. VetAH 1848, 2: 17 (om skiffer). BlBergshV 13: 464 (1912: om berg). jfr små-släppig.
Spoiler title
Spoiler content