publicerad: 1979
SLÄTT slät4, adv. slätare (Schouten Siam 24 (1675; i bet. 9) osv. ((†) slättare AOxenstierna 5: 420 (1630; i bet. 2); superl. slättast Ekeblad BrClEkeblad 48 (1652: slettast; i bet. 2)); äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 6) SLÄTTES slät3es2, adv.
Ordformer
(sleet 1566. sleett 1583—1633. slet 1536—1696. slett 1533—1747. slät 1524—1715. slätt (-ädt) 1525 osv. slättes 1840 osv.)
Etymologi
[fsv. slät, sv. dial. slätt, i bet. 6 äv. slättes; jfr fd. slæt (d. slet, i ä. d. äv. slettes), nor. slett, i bet. 6 äv. slettes, fvn. slétt (nor. dial. slett), mlt. slecht(e), slicht(e), slechtes, slicht(e)s (lt. slecht, slicht, slichts), mnl. slecht(e), slicht(e), slecht(e)s, slicht(e)s (nl. slecht, slechts), fht. slehto (mht. slëht(e), slehtes, t. schlecht, schlicht, i ä. t. äv. schlechts); till SLÄT, adj.; i bet. 3—5, 9 möjl. (delvis) lånat från l. påverkat av (m)lt. l. t.; formen slättes eg. adverbiell gen. sg. (jfr NYSS, TVÄRS), möjl. efter mlt. slechtes (se ovan)]
1) motsv. SLÄT, adj. 1: på ett sätt varigm inga upphöjningar l. fördjupningar l. andra ojämnheter uppstår l. finns, jämnt, plant; i sht i fråga om textilt material l. hårs sätt att ligga. Duken ligger slätt. Kolmodin QvSp. 1: 602 (1732: sittia slätt; om kläder). Slätt höflade bräder. Lind (1749). På Musköter, Karbiner och Pistoler i allmänhet, är loppet slätt borradt. KrigVAH 1811-15, s. 167. Det slätt benade håret var täckt av en vit spetsmössa. Krusenstjerna Fatt. 1: 114 (1935). Vi hjälptes åt att sätta Fröken (som var sjuk) i gungstolen, och sen bäddade vi hennes säng så fint och slätt. Lindgren AllBarn 90 (1946). — särsk. (numera föga br.) motsv. SLÄT, adj. 1 k, i fråga om anstrykning. Måla slätt, (dvs.) anstryka med färg. Dalin (1854).
2) (numera föga br.) motsv. SLÄT, adj. 2, 3, 6: enkelt (se ENKEL 7 a, b, e), utan lyx l. (onödiga) utsmyckningar l. sirater, konstlöst l. anspråkslöst l. flärdfritt o. d.; icke invecklat l. tillkrånglat, okomplicerat l. förenklat o. d. Han (dvs. Olof Skötkonung) wil intedh skal tilgå slätt, / Medh sin Kunglighe Bröllops Fäst. Prytz OS H 4 b (1620). Om jag denne gången i min underdånigste meningz förklaring går saken någott slättare igenom, än som des vichtigheet kräffver och E. K. M:tt gör tillfyllest, beder jag (osv.). AOxenstierna 5: 420 (1630). För (dvs. i stället för) silke och för sammetz drächt / På höö och strå tu (dvs. Jesus) ligger slätt. Ps. 1695, 132: 11. Förlåt at jagh tin (dvs. läsarens) tijd så länge tör fördrifwa, / Och om the stora werck så slätt och olärdt skrifwa. Spegel ÖPar. 69 (1705). (Fastän han är rik,) äter han slätt, bor ganska slätt klär sig mycket slätt, och har rätt slätt oppaszning. SedolärMercur. 3: nr 15, s. 3 (1731). Slätt klädd. Cannelin (1939).
3) (†) helt enkelt (se ENKEL 7 c α), kort o. gott, utan vidare, rätt o. slätt (se RÄTT, adv. 12 c); utan närmare övervägande, utan villkor l. förbehåll, utan att göra svårigheter o. d. (äv. närmande sig l. övergående i bet.: lätt; jfr e α); äv.: ingenting annat än, bara, blott, enbart; jfr 4, 5. OPetri Tb. 123 (1526). Thet wij så slett skulle giffua theris (dvs. lybeckarnas) godz löst, kan tw (dvs. G. I:s sändebud i Tyskl.) well sielff tenckie, oss ecke wäll bekomma. G1R 8: 320 (1533). Thet mishagadhe monga aff the Suenska (då Karl Knutsson gav danskarna i Sthm tillåtelse att fritt lämna Sv.), at the Danske skulle så slett komma sin wegh. OPetri Kr. 235 (c. 1540). När man slett blåås medh enom (av trumpeterna), så skola höffuitzmennenar församla sigh. 4Mos. 10: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: när man stöter allenast i den ena; Luther: Wenn man nur mit einer schlecht bleset). Et Hierta som En älskar rätt, / Ock Hiertat sit then andra giwer slätt / Haer eij Ostadigheet. Lucidor (SVS) 12 (c. 1670). 2RARP 11: 14 (1739). — särsk.
b) [jfr d. slet hen] i uttr. slätt hän l. hädan, helt enkelt, rätt o. slätt. Man troor slätt hän ath såå är til gååt som articlanar eller scrifften inne holler. OPetri 1: 34 (1526). LPetri Œc. 62 (1559: hedhan). Wollimhaus Ind. (1652).
d) i uttr. slätt av (jfr 5 b), ingenting annat än, bara, blott; äv.: rent av (se REN, adj. 28 d), rakt, helt enkelt. Brask Pufendorf Hist. 437 (1680). Chydenius 189 (1765).
e) i utvidgad anv.
α) liktydigt med: lätt (se LÄTT, adj.2 10), utan svårighet l. möda; utan komplikation. Kommär soldatän offtare .. tillbaka mädh någon zedäll, då lärär dhätt icke så slätth afflöpa, som een ellär annan nu kunna giöra sigh säkra tanckar. VDAkt. 1667, nr 286. HC11H 3: 75 (1692).
β) oväntat, oförvarandes, oförhappandes. Pestilentzien (kommer) mångom så slätt vppå, at han icke mindre tenckia kan, än at någhon Siukdom är på färde, fast mindre än Pestilentzien. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589).
4) [jfr 3] i uttr. rätt och slätt, slätt och rätt o. d., se RÄTT, adv. 12 (jfr SLÄT, adj. 4); förr äv. i uttr. rent och slätt, rätt o. slätt (se RÄTT, adv. 12 c), helt enkelt. Runius (SVS) 1: 200 (1707).
5) [jfr 3] helt (o. hållet), absolut, fullständigt, alldeles, totalt o. d. (jfr PLATT, adj. 3, REN, adj. 12, 28 a); ofta ss. bestämning till ord som betecknar ngt negativt (tillintetgörelse l. förödelse l. borttagande o. d.); numera nästan bl. (med ngt ålderdomlig prägel) i uttr. slätt omöjligt, helt l. totalt l. ”stört” omöjligt; förr äv. i (det tautologiska) uttr. slätt och alldeles; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 3; jfr 6, 7. OPetri Tb. 51 (1525). Är .. wäll rådh, thet man icke så slätt vtblotter Slottet (i Västerås), vtan ther måste någet bliffwe j förrådh. G1R 15: 248 (1543). Weter rundt aff sagt att iagh (dvs. G. I) will nu intedt vara edart hoffuit och koning. Jag seger mig slett ther aff medh. Svart G1 128 (1561). Träbygningerne som i förborgen (till Kalmar slott) äre, schole slätt borth rijffues. HB 2: 111 (1576). Om en seeg hård Hinna såsom ett Horn sätter sigh på Ögat (hos en häst). Sombliga kunna skära them bort, men om then samma icke hafwer rätt lärt then Konsten, tå blifwer Hästen hålögd eller slätt blind. IErici Colerus 2: 252 (c. 1645); jfr 3. VDAkt. 21/3 1652 (: slät ock aldeles). Men tro, om iag min egen willia lydde, / Så skulle hans besök blij slätt afslaget. Gyllenborg Andr. E 2 a (1723); jfr 3. Att skjuta .. bland unggranarna var slätt omöjligt. Berndtson Jäg. 152 (1926). — särsk. (†)
a) i uttr. slätt och grant, helt, fullständigt, i grund; jfr GRANN II 1 c. The .. slätt och grannth blifwe förderfuedhe. 3SthmTb. 2: 222 (1599). Schroderus Os. 2: 624 (1635).
b) (†) i uttr. slätt av (jfr 3 d), betecknande (önskan) att ngt helt förstöres: totalt bort l. väck o. d. Herre tenck vppå Edoms barn på Jerusalems dagh, the som seya slett aff, slett aff, alt in til hans grund. Psalt. 137: 7 (öv. 1536; Luther: rein abe).
c) med ngt förbleknad bet., ss. bestämning till adj. som betecknar ngt ss. litet l. anspråkslöst (l. svårförståeligt): helt (se HEL, adj. 4 o δ β'); rätt, tämligen, ganska. Så kunne vij icke .. någen rätt meningh, grundh och berättelse utaff (sändebuden) Oloff Larson och Clemett Hanson bekomme (om Sv.:s förhandlingar med Danmark), uthan ett slätt fördunckledt tingh. G1R 24: 378 (1554); möjl. att hänföra till huvudmom. Slätt lijten skickeligheet finnes hoos dee här i landet (dvs. i Finl.) förordnede heemcapitainer. OxBr. 9: 183 (1632). (Jesus) haffuer lärdt Gudz wägh medh slätt enfaldige ord. Muræus Arndt 2: 119 (1648).
6) förstärkande, i förb. med negation: alls (se d. o. 2), rakt (se RAK, adj. 11 b); förr äv. i uttr. slätt allsintet, alls intet; jfr 5, 7. LPetri 2Post. 190 b (1555). En part af .. (professorerna) läse någhot om åhret, en part lithet, och en part slätt inthet. Annerstedt UUH Bih. 1: 88 (i handl. fr. 1610). Ach Gudh och Herr, / Min Synd ty wärr, / Betwingar Siäl och Sinne, / Slät ingen Man, / Migh hielpa kan, / Är i thenna Werld at finna. Ps. 1673, s. 221. Columbus OdæSv. 23 (1674: slätt als-intet). Chydenius 77 (1765: slätt ingenting). Nog hafva vi lärt känna äfven dem, som slätt icke aktat varningens och förmaningens ord. Wåhlin Skoltal 70 (c. 1875). Någon dålig hustru har du slättes icke. Rosendahl Lojäg. 11 (1956).
7) (†) förstärkande, i uttr. all slätt, hel o. hållen, allt slätt l. slätt allt, precis allt, alltsammans l. alltihop (äv. övergående i anv. ss. adverbial l. rent adverbiellt: fullständigt, helt o. hållet, alldeles), alla slätt, precis alla, samtliga, allesammans; jfr 5, 6 o. ALL I 2 b, IV 3 b δ, V 2 a, ALLTSLÄTT. Wart elden løøss .. och bran alt slætt aff træbygningen söd(er) til th(et) runda nÿa tornit. OPetri Tb. 84 (1525). Tu (dvs. Mose) skalt .. alt slett affraka alt theras (dvs leviternas) håår. 4Mos. 8: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: de skola låta raka hela sin kropp). Häären wardt .. all slätt så när nedherlagdt. PPGothus Und. Y 8 a (1590). Slätt alt går mig ur minnet. LejonkDr. 235 (1687). Han (dvs. Jesus) deras (dvs. beklämda syndares) synder alla slätt / I hafsens djup bortkastar lätt, / Och trones lif dem skänker. SionSång. 1: 15 (1743).
8) [jfr 5—7; jfr äv. d. ikke slet så stor o. d.] (†) i uttr. icke så slätt, inte precis så. Ther j (dvs. biskop Brask) scriffue At wj vthi .. breff scriffuit hade At wor vilie ecke var atj (dvs. att I) swadane hielp (dvs. silverskatt) pa kyrkener .. paa lagt haden förmode vj At wj ecke swa slæt scriffuom om j rætt paa breffuit see villen. G1R 1: 231 (1524).
9) motsv. SLÄT, adj. 8 b: skralt l. klent l. svagt; (tämligen) dåligt l. illa; förr äv.: föga, litet; utom i a numera i sht i uttr. (det är) slätt beställt l. bevänt med ngn l. ngt, det är skralt l. (tämligen) dåligt beställt l. bevänt med ngn l. ngt, det står (tämligen) illa till med ngn l. ngt. Det är slätt beställt med honom, i fråga om ekonomisk situation l. hälsosituation o. d. Det är slätt beställt med hans kunskaper. Mäste Parten af allmogen hafwer slätt eller intet til samma (prästgårds-)byggning kört eller hulpit. Schmedeman Just. 123 (1607). HSH 31: 502 (1662: bestält). Jag såg then slätt klädda Karlen an. Humbla Landcr. 108 (1740; t. orig.: schlecht gekleideten). Med deras (dvs. de kristnas) Tro war ganska slätt bewändt (i 1100-talets Sv.). Dalin Hist. 2: 74 (1750). Var viss att så slätt jag förstår annan musik, så väl förstår jag denna. 2Saml. 25: 129 (1837). Resan ändar kanske slätt! Heidenstam Karol. 1: 83 (1897). Är man en haverist, så är man det och seglar lika slätt vilken ny flagg man än må hissa. Hemmer ManSamv. 127 (1931). — särsk.
a) [jfr t. sich schlecht stehen] (ngt vard.) i uttr. stå sig slätt (mot, äv. med, l. för l. inför ngn l. ngt), stå sig l. klara sig l. reda sig skralt l. (tämligen) dåligt (mot resp. inför ngn l. ngt); göra en slät figur (se SLÄT, adj. 8 a β); förr äv. i det opers. uttr. det står sig slätt för ngn, ngn står sig slätt. Den Qwinna står sig slätt den mer ei kan än niga. Brenner Dikt. 1: 55 (1695, 1713). Det ska stå sig slätt för dem (dvs. författare till världsliga böcker) en gång på den yttersta dagen. Cederborgh OT 4: 77 (1818). Topelius Dagb. 4: 336 (1840: med). Det hände .. att en prest, som fått Konungens förord, stod sig så slätt i examen, att konsistorium förklarade det han ej kunde få pastoratet. Carlson Hist. 5: 275 (1879). Både kanslern och konsistorium .. kunde stå sig ganska slätt mot uppstudsiga och nackstyfva medlemmar af universitetet. Annerstedt UUH II. 1: 139 (1908). Muhammed och koranen stå sig slätt för (den tyske professorn) Michaelis' kritik. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 71 (1951).
b) (numera föga br.) i uttr. taga sig slätt ut, göra ett skralt l. svagt l. (tämligen) dåligt intryck, ta sig (tämligen) illa ut; äv. i uttr. taga sig slätt ut mot l. med ngn, stå sig slätt mot ngn (se a). Med åkare tager man sig slätt ut, så vida man ej (osv.). Törneros Bref 80 (1825). (Sjökaptenen) tog sig slätt ut på landtbacken och nästan ännu sämre på sjön. Topelius Fält. 4: 469 (1864). Böttiger i 2SAH 50: 378 (1874: mot).
c) (numera föga br.) i uttr. gå sig slätt från saken, klara sig (tämligen) dåligt från saken, klara ut l. utföra saken (tämligen) dåligt. Dahlgren 2Ransäter 49 (i handl. fr. 1839).
10) (†) motsv. SLÄT, adj. 13: (insmickrande) vänligt l. milt l. blitt. OPetri 3: 536 (c. 1535; i fråga om tal). När orden rinne slätt som ölie / Skarpt swärd pläger sigh ther vnder dölie / Med marge ormelister. Svart Gensw. K 8 a (1558).
Spoiler title
Spoiler content