SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMATT smat4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sannol. i avljudsförh. till SMUTT, sbst.1, o. SMÄTTA]
(ngt vard.) om liten, trång gång l. passage, prång, l. om skrubb (se SKRUBB, sbst.1) l. vrå o. d. Johansson HomOd. 22: 460 (1845). (Hon) skyndar .. genom en smal smatt och knackar resolut .. på palatsets bakport. Bergman OllaPodr. 165 (1905). Den smatt som hyreskontraktet så skälmskt kallar hall. Alving HemBäst 56 (1948). VeckoJ 1956, nr 1, s. 34.
Spoiler title
Spoiler content