SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMISK smis4k, n. (Lind (1749) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. l. f. (Weste (1807), SAOL (1923)); best. -et resp. -en.
Ordformer
(smisk 1734 osv. smitsk c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. smisk; vbalsbst. till SMISKA, v.1, l. möjl. (delvis) bildat till SMISK, interj.]
1) (†) smällkyss. Schultze Ordb. 4606 (c. 1755).
2) (numera bl. ngt vard.) om handlingen att i agande syfte upprepade gånger (lätt) slå barn (l. djur) med flata handen (på bakdelen), smäll (på bakdelen), dask; äv. allmännare: (lindrigt) stryk; i sht förr äv. om enstaka slag som ngn tilldelar ngn (l. djur): slag, örfil. Kommer han igen härnäst, så wankar smisk. Dalin Arg. 2: 336 (1734, 1754). (Sv.) Smisk .. (på munnen) (t.) Maulschelle. ÖoL (1852). (Hon) gav honom ett smisk på kindbenet. Bergegren Strejkl. 25 (1907). Smisk av mor var inte så fruktat men stryk av far — ty sådant förekom — var inte någon barnlek. HågkLivsintr. 20: 58 (1939).
Spoiler title
Spoiler content