SMISK smis4k, interj.
återgivande ljud (liknande det) som höres när ngt mjukt l. när vätska utsätts för (lätt) slag med flata handen l. träffar ngt o. d.
a) ss. självständig interj. (Kungsfiskaren) slängde .. löjan i grenen så det sade ”smisk.” Rosenberg OsKvism. 125 (1934).
b) i förbindelsen smisk smask; äv. i substantivisk anv., om slag l. örfil(ar) o. d. (jfr SMISK, sbst. 2; SMASK, sbst. 2). Den, som näst'en står, får smisk smask på sin truth. Keder Vitt. 369 (1690). Jonas .. klappade kams så att det sade smisk smask. Molin SSkr. 115 (1894). (De kringslungade potatisarna) haglade genom köket, så att det sade smisk smask i golv och vägg. Hillgren GLänst. 23 (1920).
SAOB
