SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMIT, adj.
Etymologi
[sv. dial. smit; eg. kortform för SMITFULL]
(†) påtagligt l. kraftigt berusad, full; anträffat bl. i predikativ anv. Herre min doktor! vatten! vatten! var oss nådelig, här blir en eldsvåda! Är han så smit att han ej begriper — o min Gud! Almqvist Amor. 228 (1839). Gubben Stormbom smuttade aldrig så ofta, att han i ringaste grad blef hvad man kallar smit. Carlén Ensl. 1: 324 (1846).
Spoiler title
Spoiler content