SMITA smi3ta2, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
(vard.) hop, hög (se HÖG, sbst.1 4, 4 a), mängd; bl. i sg.; i sht i förbindelsen hel smita, äv. i best. form: hela högen, allesammans, äv.: alltsammans; jfr SMIT, sbst.1 2. Rummet är wäl rent och fint, / .. Och golfwet hwitt som kritan .. / Gudomligt hela smitan. NVexjöBl. 1848, nr 16, s. 4. Det händer stundom på kalas, / Att då det kommer väl till kritan, / Man tömmer allt för många glas / Och blir på kulan hela smitan! Schönberg SVis. 1: 146 (1907). Jag visste att han hade en hel smita med barn. SkrSamfSvIsl. 2: 45 (1932). Det hela skall bli så historiskt troget som möjligt. Jag håller som bäst på att dra igenom en smita memoarlitteratur från 1840-talet. UNT 1942, nr 224, s. 9.
