publicerad: 1979
SMOCKA smok3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; äv. (tillf., i bet. 3) SMOCKAS smok3as2, v. dep. -ades.
Ordformer
(-a 1889 osv. -as 1928)
Etymologi
[sv. dial. smocka; sannol. medelst sekundärt avljud till SMACKA, v.1, SMICKA, v.2, SMÄCKA, v.; jfr med avs. på bildning KLACKA, v.2: KLICKA, v.1: KLÄCKA, v.3: t. dial. klocken, klappa, knacka; av ljudhärmande urspr. — Jfr SMOCK, sbst.1, SMOCKA, sbst., SMUCKA, v.2]
(vard.)
1) i fråga om att slå l. slunga l. släppa ngt löst l. mjukt så att det med ett karakteristiskt klaskande ljud träffar ngt; särsk. i uttr. smocka fast ngt, på sådant sätt slå ngt (mot ngt) så att det fastnar; äv.: gm att slå l. slunga osv. på sådant sätt smeta ned (ngt); äv. intr.: falla (i marken o. d.) med ett sådant ljud. Björkman (1889; med hänv. till smeta). Hon smockade fast .. (degklumpen) mot ett järnlock. Hedin Indien 1: 274 (1910). Alla fyra benen (på den halkande kamelen) slänga i väg åt ena hållet, och den tunga kroppen med sin börda smockar i backen åt det andra. Dens. Pol 1: 107 (1911).
2) med knytnäven ge (ngn) ett (kraftigt) slag (så att ett klaskande ljud hörs), slå l. klippa till; särsk. i uttr. smocka ngn på käften, slå ngn på käften (med ett sådant ljud). På balen .. kom han fram å smockade min dam på käften. Strix 1898, julnr s. 14. Dä' va jag, som smocka' honom först. Ullman Rast 10 (1935). IllSvOrdb. (1955).
3) (tillf.) ss. dep.: slåss. Tja, nu ska man ut och smockas, sade (mannen som var på väg till fronten). Siwertz JoDr. 219 (1928).
4) [jfr SMOCKFULL] proppa (ngt) fullt; i sht i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), särsk. i fråga om lokal: överfylld, fullstoppad, proppad, smockfull, ”fullsmockad”. SvD(A) 1953, nr 323, s. 8. På pressläktaren var det smockat. SvD 1975, nr 84, s. 31.
Särsk. förb. (vard.): SMOCKA IGEN10 04. till 1: mura igen (öppning) gm att slå i murbruk. Fridegård Kvarnb. 25 (1944). —
SMOCKA TILL10 4. till 2: slå till l. ”klippa till” (ngn), ge (ngn) en smocka; äv. med sakobj.: slå l. stöta till; äv. utan obj. WoJ (1891). Ekman StadStug. 19 (1913; utan obj.). Jag råkade smocka till en äggkorg med armbågen. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 83 (1920). Jag blev så förbannad, så jag höll på att smocka till honom. Gustaf-Janson ÖvOnd. 36 (1957). —
SMOCKA UPP10 4, äv. OPP4. till 1, oeg. l. bildl., med tanke på murning med murbruk: snabbt o. slarvigt uppföra l. bygga (hus), ”smäcka upp”. HågkLivsintr. 17: 56 (1936).
Spoiler title
Spoiler content