SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMULTRA smul3tra2, v. -ade.
Etymologi
[jfr ä. d. smultre, smula sig; till (SMULTA l.) SMULTER; jfr PSkautrup i ANF 65: 253 (1951)]
(föga br.) i den särsk. förb. smultra sönder10 40, i pass. övergående i deponentiell anv.: bli lös o. gå sönder, vittra sönder. Vid dessa ständigt förnyade upphettningar (av en härd i det fria) smultrades de djupare stenlagren fullständigt sönder till kolblandad sand. THembygdsv. 1929, s. 53.
Spoiler title
Spoiler content