SMUNK smuŋ4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. smunk; möjl. av t. dial. schmunken, munsbit, möjl. samhörigt med t. dial. schmunk, fett, smör, av ovisst urspr. — Jfr SMUNKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skvätt, sladd (se SLADD, sbst.2 1), slurk; äv.: hög l. hop l. mängd (äv om ngt som utgör hela tillgången l. hela beloppet av ngt: ”surv”, särsk. i uttr. hela smunken, ”hela surven”); förr äv. i uttr. smunken av ngt, hela innehållet i ngt. 3SthmTb. 10: 53 (1618: smunken af .. skrinet). Ty Folket som haar merkt hwad hon (dvs. ”den indianska myran”) så sammandrager (näml. guld) / Gåår djt i rättan Tjd och hela Smunken tager. Spegel GW 206 (1685). (Sv.) Smunk, (lat.) acervus. Ihre (1769). Jag kan just undra hur länge Gubben (dvs. min tillämnade svärfar) ärnar lefva. — Det vore ändå roligt att snart få hela smunken. Lindegren 1: 29 (1805). Sista smunken. Tholander Ordl. (1872). — jfr GULD-SMUNK.
SAOB
