SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMYTT smyt4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. smytt; jfr äv. nor. dial. smytte, n.; nära samhörigt med SMUTT, sbst.1 (möjl. (delvis) bildat till detta ord med anslutning till SMYG, sbst.2, SMYGA, v.1). — Jfr SMYTT, sbst.2, SMYTTIKA]
(i sht i vissa trakter) smyg (se SMYG, sbst.2 1). Hon skall prompt ha ett burskåp eller en fönstersmyg, .. en smytt med blommor och ampel och bokhylla och bänk och läslampa och (osv.). Idun 1931, s. 886. (Ett jägmästarboställe) består av tio rum förutom smyttar och prång i det oändliga. Idun 1950, nr 6, s. 26.
Spoiler title
Spoiler content