SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÄCK smäk4, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
(vard.) klatschande ljud, smäll. Bagaren tager (den utbakade) kakan i handen och slår den med ett smäck mot krukans heta vägg. Anholm Gog 191 (1895).
Spoiler title
Spoiler content