SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÄCKA smäk3a2, i bet. 1 r. l. f., i bet. 2 f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[till SMÄCKA, v.]
1) (föga br.) slag, stöt. Runda axlar, linhårsnackar, / bröst, som springa fram för käcka, / få sig då och då en smäcka (av nedfallande äpplen under äppelskörd). Karlfeldt FridLustg. 76 (1901).
2) (förr) om kvinna som tillredde o. bar murbruk åt arbetare sysselsatta med murning. LoW (1911). Tegelbäraren och smäckan var murarens uppassare och leverantörer. Fogelström DrömStad 49 (1960). jfr BRUK-, MUR-, MURAR-, MURBRUKS-SMÄCKA.
Spoiler title
Spoiler content