publicerad: 1945
MURA mɯ3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, HB 2: 181 (1570), Lignell Dal 2: 22 (1852: muringssättet)), -NING; -ARE (se d. o.).
Etymologi
1) sammanfoga murstenar (o. murbruk) till mur(värk); lägga mur; ofta med obj. betecknande mur l. (väggarna i) byggnad o. d.; i sht förr äv. i fråga om murar av lera o. d.; äv. oeg., om djur: uppföra (väggar i) bon o. d. på liknande sätt l. av liknande material; ofta i p. pf. i adjektivisk anv. Mura i förband. Mura i bruk (l. kalkbruk, cementbruk o. d.), med murbruk osv. ss. bindemedel. Th[e]n litzsla murada bodh[e]n. OPetri Tb. 141 (1526; uppl. 1929). Vthen för kårswerckett skall mures en steen tiöckt. 2SthmTb. 5: 252 (1577). Man plägar säya: Then som icke haffuer kalk, han måste mura medh leehr. Balck Es. 83 (1603). En god drickes-källare, hvilken .. bör af tjenlig gråsten muras och med godt Tegel hvälfvas. PH 5: 3333 (1752). LBÄ 19—20: 116 (1799; i fråga om lerbyggnad). Den ”murade” skålen (i björktrastboet). Rosenius SvFågl. 1: 61 (1914). — jfr FÄRDIG-, GRUND-, KALL-, TORR-, VÅT-MURA m. fl., HALV-, MELLAN-, NY-, O-MURAD m. fl., ävensom BETONG-, CEMENT-, GRÅSTENS-, LIST-, TEGEL-, TJÄR-MURNING m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av fsv. murning (SthmJordeb. 2: 198)] ss. vbalsbst. -ning (resp. -ing) i konkret anv.: murvärk. HB 2: 181 (1570). Kaminer göras af jern i allmänhet med murning ini. Ahlström Eldsl. 141 (1879).
b) (starkt bygdemålsfärgat) oeg., i det opers. uttr. det murar, om hopande av is (bildning av isbärg (se d. o. 2)); äv. med tanke på det buller som därvid uppstår. 2SvKulturb. 1—2: 251 (1934).
c) bildl.
α) (i vitter stil) uppbygga (ngt), oftast med bibegrepp av fasthet o. orubblighet. Spegel GW 29 (1685). Hans (dvs. Gustav Vasas) hand har vårt Sverge murat / Från grund och till tak. Snoilsky 2: 2 (1881). Hennes tro på honom var fullkomlig, murad på hälleberget. Wägner Sval. 20 (1929).
β) (†) i uttr. mura på ngn l. ngt, förlita sig på ngn l. ngt; jfr BYGGA 9 d β. OPetri 1Post. 104 a (1528). (Vi) moste .. icke aldeles för säkert mura på någon ven. RP 7: 408 (1639). Billichius GTorbjörnsdr B 3 a (1656).
2) i sht byggn. lägga (sten) i mur, inmura l. fastmura (sten); nästan bl. i p. pf. Bureus Suml. 82 (c. 1600). En gråstensmur af stora stenblock, murade i cementbruk. TT 1899, Byggn. s. 4.
3) [jfr motsv. anv. i d.; jfr äv. MURARE 2] i utvidgad anv., inom frimureriet: aktivt deltaga i frimurares värksamhet; särsk.: besöka sammanträde i frimurarloge. Torpadius FrimurVis. 30 (1759). Jag skall opp och ”mura” i kväll. Hedberg Gator 420 (1889).
Särsk. förb. (i allm. till 1): MURA AV. [jfr ä. nyisl. afmúra] (†) uppmura, iståndsätta gm murning. Murenius AV 357 (1657). —
MURA FÖR10 4, förr äv. FÖRE. (låta) uppföra mur(värk) framför (ngt, så att detta skymmes l. avstänges); ofta: tillsluta (en öppning o. d.) gm murning, mura igen. Weste (1807). jfr förmura. —
MURA IGEN10 04. [y. fsv. mura i gen (SthmSkotteb. 3: 163)] tillsluta (öppning o. d.) gm murning; stundom äv. med obj. betecknande mur l. vägg o. d.: tillsluta en öppning i (ngt). BtÅboH I. 1: 40 (1556). Sedan murade man igen väggen. SvFmT 11: 178 (1901). jfr igenmura. särsk. bildl., om (grundligt) tillslutande (av en öppning o. d.); särsk. (vard.) i uttr. mura igen ngns ögon l. ögonen på ngn o. d., (gm slag l. stöt o. d.) komma ngns ögon att svullna igen. Att .. ha murat igen sin motståndares ögon. Trolle Duvall 1: 48 (1875). Den tjocka, yfviga grönskan, som .. murar igen utsikten. VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 298. —
1) gm murning anbringa l. fastsätta (ngt) inne i ngt annat; lägga (sten o. d.) i mur (jfr mura, v. 2); äv. bildl. (Fartygen) Bland skären kantra om och muras in i dyn. Wallin Vitt. 2: 279 (1807; bildl.). En myndighetsperson .. ”murar in” första stenen (i den nya byggnaden). SvKulturb. 7—8: 172 (1931).
2) (om ä. förh.) inspärra (ngn) i rum vars öppning (helt l.) nästan helt tillmurades; äv. refl.; äv. bildl. Monga (nunnor) äre och som läta mwra sich jn j mwrar. OPetri Clost. B 1 a (1528). Den labyrint i hvilken uppfostran murat in honom. Strindberg Utop. 151 (1885). Grimberg VärldH 5: 174 (1931). —
MURA INNE10 32. (numera knappast br.) = mura in 2. LPetri Kyrkiost. 36 b (1566). särsk. bildl., refl.: stänga sig inne; jfr inmura 4 slutet. 2Saml. 25: 148 (1838). Wieselgren Hvirfl. 1: 49 (1891). —
MURA OMKRING10 04. (numera bl. tillf.) förse (ngt) med mur(ar) runt omkring; kringmura (ngt); särsk. (byggn.): omgiva (järnbalk o. d.) med murvärk. Lind (1749). —
MURA PÅ10 4. gm murning uppföra (ngt) ovanpå ngt annat; äv.: mura upp (ngt) högre. Möller (1790). jfr påmura. —
MURA TILL10 4. tillsluta (öppning o. d.) gm murning, mura igen. ÖB 129 (c. 1712). jfr tillmura. särsk. (vard.) bildl., i uttr. mura till ögonen på ngn, mura igen ögonen på ngn. Blanche FlStadsg. 44 (1847). —
MURA UNDER 10 40. i sht byggn. uppmura underlag för l. stöd under (ngt). HB 2: 140 (1577). jfr undermura. —
MURA UT10 4. (numera bl. tillf.) låta (ngt) skjuta ut utanför murlivet; utkraga (i murvärk). RARP V. 2: 156 (1655). jfr utmura. —
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Åtskilliga av nedan upptagna ssgr kunna äv. fattas ss. sammansatta med mur, sbst.1): A: MUR-ARBETE~020. murningsarbete. Neh. 5: 16 (Bib. 1541). —
-BRUK. = bruk 11. Vanligt murbruk, kalkmurbruk. Blanda l. röra, i sht förr äv. slå l. piska murbruk (i sht byggn.), bearbeta murbruk gm omrörning resp. gm slag med brukspiskor. Bromell Berg. 27 (1730). Lindfors (1824: slå). ”Lafboden” der murbruket piskades. Scholander 2: 276 (1880).
-balja, r. l. f. byggn. behållare med murbruk som murare har bredvid sig under arbetet. Blanche FlStadsg. 168 (1847).
-blandare, r. l. m. i sht byggn. maskin varmed murbruk blandas.
-kalk. byggn. murkalk.
-kärna, r. l. f. (förr) murbruksblandare påminnande till konstruktionen om en smörkärna. JournManuf. 1: 29 (1825).
-kärra, r. l. f. (förr) byggn. murbruksblandare försedd med hjul l. konstruerad som vält o. avsedd att dragas av häst. JournManuf. 4: 340 (1834).
-slaga. (i sht förr) kalkslaga.
-struktur. (-bruk- 1893. -bruks- 1909 osv.) [jfr t. mörtelstruktur] geol. o. miner. struktur hos bärgart, påminnande om grovt murbruk; i sht om kataklasstruktur. Fennia VIII. 3: 16 (1893).
-tråg. byggn. murbruksbalja l. (numera vanl.) låda vari murbruk bäres upp på murarställningen av hantlangare. Björkman (1889).
-DRÄNG. (mur- 1668—1808. mure- 1551) (†) murarlärling l. murarhantlangare. G1R 22: 142 (1551). DA 1808, nr 148, s. 2. —
-FOLK. (mur- 1710. mure- 1715) (†) koll., om mureriarbetare. HovförtärSthm 1710, s. 1064. VDAkt. 1715, nr 154. —
-GREP. (förr) grep varmed stycken av lerbruk vid uppförande av lermur slogos fast i muren. LBÄ 19—20: 117 (1799). —
-HAMMARE. (mur- 1598 osv. mure- 1637) byggn. hammare (med lång, mejselformigt tillspetsad pen) använd för tillhuggning av mursten o. d. vid murning. HSH 32: 83 (1598). —
-KALK. (mur- 1652 osv. mure- 1587—1739) [fsv. murkalker] kalk som användes vid beredning av murbruk; i sht förr äv. om murbruk; jfr kalk, sbst.2 2. Helsingius (1587; om murbruk). Släkt murkalk. VetAH 1746, s. 161. Gertz o. Grönwall Min. 90 (1923). —
-KARL. (†) mureriarbetare; äv.: murarhantlangare. HovförtärSthm 1688 A, s. 1375. ÖoL (1852; om murarhantlangare). —
-LERA l. -LER. (†) (blå)lera användbar ss. bindemedel vid murning (l. för tegeltillvärkning); äv. allmännare: murbruk (som innehåller dylik lera). Celsius Alm. 1732, s. 32. Möller (1790; om tegellera). Lindfors (1824; om murbruk). Meurman (1847). —
-LOD. (mur- 1541 osv. mure- 1640—1739) lod (se lod, sbst.4 10) varmed murare vid murning kontrollerar att murvärket uppföres lodrätt. Sak. 4: 10 (Bib. 1541). särsk. (i bibliskt språk) i bildl. uttr. som beteckna grundlig förstöring av ngt. (Herren) skal dragha itt snöre ther offuer (dvs. över Edom) at thet skal ödhe warda, och itt mwrloodh, at thet skal toomt bliffua. Jes. 34: 11 (Bib. 1541); jfr Bib. 1917, Ordförkl. s. 430. —
-MÄSTARE. (mur- 1525 osv. mura- 1530. mure- 1523—1751 (: Stadzmuremästaren). muro- 1527) [fsv. mur(a)mästare; jfr fd. muremester(e), mnt. murmester, mnl. muurmeester; urspr. trol. sammansatt med mur, sbst.1] (i sht om ä. förh.) murare; i sht: mästare inom murarskrået; stundom äv. i fråga om nutida förh.: murarmästare. SthmSkotteb. 3: 216 (1523). Skråordn. 88 (1601). AdrKalSthm 1930, s. 512.
Ssgr: murmästar- l. murmästare-arbete. 1) (†) murningsarbete. Skråordn. 89 (1601). LdVBl. 1842, nr 41, s. 3. 2) (i Finl., förr) viss skatt i form av dagsvärken, urspr. avsedda för murningsarbete på kungliga slott o. fästen o. d. HFinlKamF 1: 13 (1530).
-dräng. [fsv. muramästaradränger (SthmTb. 2: 371)] (†) = mur-dräng (se sp. 1613). ArkliR 1562, avd. 17. BoupptSthm 5/5 1673.
-förening. särsk. (förr) om de hantvärksföreningar som efter skrånas upphävande 1846 bildades av murmästare. Alm MurmästSthm 60 (cit. fr. 1848).
-gesällskrå. (†) stadga l. reglemente för murargesäller o. deras samfund (gesällskap). Alm MurmästSthm 15 (cit. fr. 1639).
-lod. [fsv. muromestara lodh (CodUps. C 20 1: 22)] (†) murarlod. VarRerV 39 (1538). Florinus Voc. 174 (1695).
-lön. [fsv. murmästara lön (SthmSkotteb. 1: 449)] (om ä. förh., numera bl. tillf.) GripshR 1539, s. 25. Skråordn. 333 (1574).
-pänningar, pl. (i Finl., förr) lösen som erlades för skatt som urspr. utgick i ”murmästararbete” (se d. o. 2). HFinlKamF 1: 9 (1530). Almquist CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544).
-ålderman. (förr) ålderman inom murarskrået. BoupptSthm 17/12 1677, s. 1606 b. SvNorStatscal. 1816, s. 271.
-ämbete. (sammanslutning av mästare inom) murarskrå; utom i fråga om ä. förh. numera bl. i sg. best. ss. benämning på en traditionsvårdande förening av murarmästare o. byggmästare i Sthm, vilken leder sitt ursprung från murarskrået där. Skråordn. 88 (1601). HantvB I. 4: 430 (1936; om föreningen i Sthm). —
-PICKA, r. l. f. (†) byggn. murhammare (med pikformigt tillspetsad pen). BoupptSthm 19/5 1655. Björkman (1889). —
-SAND. (grövre) sand som användes l. kan användas för tillblandning av murbruk; särsk. (i fackspr.) om sand varav minst 90 % har kornstorlek understigande 2 mm. AntT XVI. 1: 50 (1547). TeknVet. VoV. 2: 301 (1928). —
-SKED. (mur- 1538—1908. mure- c. 1580) [fsv. murskedh] byggn. (i sht mindre) murslev. VarRerV 39 (1538). —
-SLEV. (mur- 1583 osv. mure- 1583—1637) redskap (bestående av en tunn trekantig järnplatta med ovanpå fäst s-formigt handtag) varmed murare lägger på murbruk l. skär av överflödigt murbruk i murfogar o. d.; äv. ss. symbol för mureri l. byggnadskonst. TullbSthm 22/5 1583. Murslefvens man. Blanche FlStadsg. 335 (1847; om en murare). särsk. [med anslutning till Neh. 4: 17] i sådana bildl. uttr. som med svärdet i ena handen och mursleven i den andra o. d., betecknande att ngn är beredd på l. vill ägna sig åt såväl väpnat försvar som fredligt uppbyggnadsarbete. VL 1907, nr 293, s. 3. —
-SMÄCKA, f. (förr) arbeterska som tillredde o. bar upp murbruk på murarställningen. WoJ (1891; vard.). Blomberg Städ. 35 (1931). —
-SNÖRE. byggn. snöre varmed murare kontrollerar att skiftgångarna vid uppförande av murvärk bli raka o. vågräta, sträcksnöre. Alm MurmästSthm 203 (i handl. fr. 1767). —
-STÄLLNING. (numera mindre br.) murarställning. Carlberg SthmArchitCont. E 4 b (1740). Heidenstam Svensk. 2: 189 (1910). —
B (†): MURA-MÄSTARE, se A.
C (†): MURE-DRÄNG, -FOLK, -GESÄLL, -HAMMARE, -KALK, -LOD, -MÄSTARE, -SKED, -SLEV, se A. —
-TID. tid för murning. Vti Swalenedanet thet är medan Swalorna byggia är bäste Muretijd. IErici Colerus 1: 135 (c. 1645).
-SÄTT.
E (†): MURO-MÄSTARE, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content