SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÄLLA, sbst.1, f.; best. -an; pl. -or (Lucidor (SVS) 210 (1672: Frustusmälron, best.), Weise).
Ordformer
(smell- 1697. smäl- 1672 (: Frustusmälron, pl. best.). smäll- 1737 (: frustusmällan, sg. best.)1807 (: Frustusmälla))
Etymologi
[sannol. av t. dial. schmelle, n., diminutivform av schmelg(e), schmelhen, f., flicka, sannol. sidoform till t. schmiele (mht. smelche, smēle, fht. smelohe), benämning på olika smalbladiga gräsarter, (lång o.) slank person, till schmal, smal (se SMAL, adj.)]
(†) ung kvinna, flicka. Ach j unge Smellor, låter thet blifwa wid the gamble Holen, och the nya oborrade. Weise 364 (1697). — jfr FRUSTUGU-SMÄLLA.
Spoiler title
Spoiler content