[sv. dial. smälla; jfr d. smælde; till SMÄLLA, v.]
1) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. vard.) redskap l. apparat l. inrättning l. leksak o. d. som smäller (se SMÄLLA, v. 1) l. varmed man smäller (se SMÄLLA, v. 2) l. (med ett smällande ljud) sänder i väg ngt l. slår (jfr SMÄLLA, v. 6); i sht om flugsmälla (stundom äv. om den lapp av läder l. tyg o. d. som utgör en del av en flugsmälla); särsk. ss. senare led i ssgr. Lind(1749). (Sv.) Smälla .. (lat.) Quod fragorem edit. Schultze Ordb. 4580(c. 1755). Flugsmällan, ett fruktansvärdt mordredskap med stor ”smälla” af väf på ett långt träskaft. Öman Ungd. 167(1889). Två gånger han slog med sin smälla (för att döda en fluga), likväl utan / att träffa. Jensen Mickiewicz Tad. 62(1898). WoH(1904; om leksak). Stören körde jag in i propellern till smällan (dvs. aktersnurran), och så blev det tvärstopp. Kerfve Nutidsfl. 155(1929). — jfr TRÄ-, ÄRT-SMÄLLA.— särsk. (†) i uttr. slå två flugor med en smälla, slå två flugor i en smäll (eg.: med en flugsmälla). Lagerström Holberg Westph. 77(1737; d. orig.: med een Smække).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om smällglim; i sht i pl.; jfr SMÄLLA, v. 1 c β. Liljeblad Fl. 240(1816; från Jämtl.). Smällor ... (Namnet kommer) Af blomfodrets egenskap, att åstadkomma en smäll, då det hastigt tryckes mot flata handen. Dybeck Runa 1845, s. 60.Auerbach 1114(1913).
3) [till SMÄLLA, v. 1, använt i fråga om bultande huvudvärk] om bakrus l. berusning.
b) (föga br.) i uttr. bli i smällan, bli berusad, bli i ”gasen” o. d. (Om) två poliser skynda fram / den kväll man råkat bli i smällan, / då är man tvungen gå emellan. Myrberg NDård. 12(1924).
