SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNEA sne3a2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr sv. dial. sneda, snea, snedhet, snedd; avledn. av SNED, adj.1]
(i vissa trakter, vard.) i sg. best., i uttr. i snean, i fyllan, i gungan, på sniskan. Det var Gråbergs-Pelle själv. Han var lite i snean och kastade genast omkull sig på mossan, flämtande efter luft. Höijer Stjärnkl. 75 (1943). Dens. 30-Silverp. 317 (1949).
Spoiler title
Spoiler content