publicerad: 1980
SNED sne4d, äv. (numera bl. vard.) sne4, sbst.3, äv. (anträffat bl. i bet. I, numera bl. vard.) SNE sne4, sbst.1, r. l. m. l. f. (HH 2: 34 (1553; i bet. II 2 b), Hiärne 2Anl. 184 (1706; i bet. I 1 b: i sneden), Dalin Vitt. 5: 21 (1751; i bet. I 1: på en sned), MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78 (i bet. II 2 a) osv.) ((†) n. Linné Sk. 152 (1751; i bet. I 1 c: på annat sned)); best. -en; pl. -ar (LBÄ 44—50: 226 (1801; i bet. II 4), MeddLantbrStyr. 1927, 5: 79 (i bet. II 2 a) osv.).
Ordformer
(sne (-ee) 1640 osv. sned (-ee-) 1665 osv. snidh 1615)
Etymologi
[fsv. snedh (i uttr. på snedh), sv. dial. sned, i uttr. på l. å. l. i sned (äv. en sned), äv. i uttr. te sned l. sness, åt sidan, o. i bet. II 2—4; motsv. fvn. sneið, avskuret stycke (mat), nor. dial. sneid, snitt, avskuret stycke (mat), gavelspets, lutning, sluttning, äv. i uttr. på sneid, på sned, mlt. sneide, gränslinje, fht. sneida, upphuggen väg i skog, feng. snǣd, avskuret stycke (mat); vbalsbst. (på avljudsstadiet o) till SNIDA, v.1; åtminstone i bet. I 1 sannol. dock delvis etymologiskt identiskt med SNED, sbst.1 (jfr nor. dial. på snid). — Jfr SNED, adj.1, SNEDA, v.2, SNEDD, sbst.2, SNEDE, SNEDSKA, sbst.]
I. sned riktning l. led l. ställning; i uttr. på, stundom äv. uppå, förr äv. å l. av [hyperkorrekt skrivning för å på grund av formväxlingen av: å hos AV] l. (se 1 c) i sned (förr äv. en sned l. (se 1 c) det l. det sned), förr äv. i sneden (se 1 b). (Lat.) Oblique, .. (sv.) På snee, på sida. Linc. Ccc 3 a (1640).
1) i sned (se SNED, adj.1 1) riktning l. sträckning l. led l. ställning, snett (se SNED, adj.1 2); i lutande ställning. (Man kan få reda på om en karbunkel är förfalskad) om man sätter snedt en hwijt Carbunkel vnder en Crystall, och håller .. (mönja) eller Cinober emellan them, ty the kunna icke aff sneedh tagha til sigh färghon. Forsius Min. 98 (c. 1613). Gatorna lagde med tegelstenar på sned som i Holland, boro up och nedföre, ty staden (dvs. Siena) ligger på ett berg. SvBrIt. 1: 30 (c. 1700). Stånd-Krokar .. uthsättes i Sunden och Wijkarna, der Gjäddor mäst hållas, med en stång och sänkosten wid, så at stången står något å sned upp i wattnet. Tiselius Vätter 1: 123 (1723). Med hatten på en sned och pennan bakom öra, / I all sin krigs-gestalt — så liknar han i grund / En Tysker stekter gris med äpple uti mund. Bellman (BellmS) 5: 82 (1783). Sätt det ej midt på bordet, midt för fönstret, utan litet på sned. Weste FörslSAOB (c. 1815). Han .. gick till ett af kontorsfönstren, hvarigenom man på sned kunde se långt in i trädgården. Almqvist AmH 2: 136 (1840). Månen lyste på sned öfver Palazzo pubblico. Lundin Alp. 36 (1883). Hunden .. ”springer på sned” vid trafningen. Hemberg JagtbDäggdj. 36 (1897). Stigen buktar fram över torrare skogsmark, når rasbranten och letar sig på sned uppåt över blocken. SvNat. 1934, s. 41. Han stod och tittade på henne med huvudet på sned. Gustaf-Janson ÖvOnd. 75 (1957). — särsk.
a) i ordspr. litet på sned skadar inte l. kommer ingen vid, i sht förr äv. litet på sne(d) det går l. bär väl te, gör ingen skada l. går för sig; jfr 2. Litet på sned skadar intet. Rhodin Ordspr. 88 (1807). Lite på sne, dä bär väl te, Men ha dä på herr (dvs. präktigt, bra), dä' ändå värr. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 3. Litet på sned kommer ingen ved. Därs. Lite på sne, det går väl te .., men mycke på skrå .. kan aldrig gå. Holm Ordspr. 301 (1964).
c) (om ä. förh.) i fråga om plöjning l. körning snett över (trädes)fält vid snedning (se SNEDA, v.2 6); förr särsk. i uttr. körning i sned; jfr SNEDA, v.2 6. Om wåren .. twäras (snedas) .. (trädes-)åkern .., harfwas: Efter åtta dagar, om någon gröda märkes på åkern, köres han åter på annat sned och harfwas. Linné Sk. 152 (1751). (Sv.) Körning i sned, (t.) Wenden des Ackers. Heinrich (1828). Plöja .. på sned. Ahlman (1872).
d) (numera mindre br.) (snett) åt l. på sidan (om ngt l. ngn), äv. oeg. l. bildl.; särsk. i uttr. steg på sned, snedsteg (särsk. bildl.). Då swor han till en dyr Eed, slog näfwen i Bordet och sade: det war en Satans Lögn! min Hustro skall icke gåå ett Fiät å sne, eller stiga upp för Ehr en gång, hon skall låta blifwa det. VDAkt. 1703, nr 99. Kulan träffade ej målet, utan gick på sned. Weste FörslSAOB (c. 1815). Detta sätt att söka sak på sned om sin rätta vederpart, är värdigt personens skefhet och ilska. Crusenstolpe CJ 2: 252 (1845). Levertin II. 2: 73 (1897: steg). — särsk. (†) i uttr. sätta ngn på sned, tränga undan ngn från l. beröva ngn hans position o. d., ställa ngn åt sidan. Sedan alle de gamle ministrerne der ute i Holsten blefvo satte å sned .., har Görtz vetat igenom penningar vinna (hertiginnan Hedvig Sofias av Holstein gunstling) Fritz, så at han nu .. har hoos hertiginnan genom den andre stor credit. Bark Bref 2: 235 (1708). VDAkt. 1758, nr 482.
e) om sätt att rikta blicken l. titta: med snett l. sneda ögonkast l. (snett) från sidan; äv.: åt sidan; jfr d. (Den högmodige) Yfdes stort, och brööt hwar Leed, / Wredh sin Mun, och sågh på snee, / Mälte alt medh Spott och Spee. Wivallius Dikt. 114 (1641). När Paddan haar giordt illa, så seer hon å sneed. Grubb 578 (1665). Med armarna i kors, blicken på sned, bister uppsyn, sitter professorn framåtlutad i sin lätta vagn. Wieselgren Bild. 491 (1883, 1889). (Katten som vi trodde vara dränkt) kom .. tillbaka från ”dödsriket”, tittade lömskt på sne' på Pihl, L-g och mig under middagen och såg ut som om han anklagade oss tre för sitt mord. Adelsköld Dagsv. 1: 180 (1899). Guldsmeden vände litet på huvudet och såg på sned upp på löjtnanten. Lagerlöf Mårb. 36 (1922).
f) bildl. (jfr d); i sht förr särsk. ss. beteckning för släktskap med ngn gm oäkta börd. Möller 2: 281 (1785). De äro litet i slägt, men på sned. Weste (1807). Schulthess (1885).
2) med (jämförelsevis klar) bibet. av felaktigt läge l. felaktig ställning l. hållning l. (se c) riktning: snett (se SNED, adj.1 5 d); ur läge; lutande l. i l. med lutande ställning l. hållning; ned på ena sidan; skevt l. vint; äv. i fråga om såväl rörelse som läge. När iag skule köra på slåtet, blefwe hestana räda for strömen och rÿkte wagen på sne. Horn Beskr. 50 (c. 1657). En löjlig person at påse, Peruquen sitter mäst på sned. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754). Som Amalia genast märkte, att det rigtigt pinade honom att se en stol stå på sned .., så var hon den aldra ifrigaste att mana sig och betjeningen till en oafbruten ordning. Knorring Cous. 2: 114 (1834). En 12-årig flicka, på hvilken näsan satt på sned efter en .. operation för harläpp. Hygiea 1839, s. 262. Halsduken hade farit på sned, håret var i oordning. Krusenstjerna Fatt. 1: 395 (1935). — särsk.
a) i uttr. draga l. vrida ngt på sned; särsk. draga l. vrida munnen på sned. Af .. (Ptolemaios') fierde tafla kan man .. se huru han hafwer .. wridit hela wärlden å sne, i thet han sätter Jutlands södwästre del .. under den 32. middag(slinjen) och des öster nordel wid 41 middagzlinia. Rudbeck Atl. 1: 525 (1679). Weise 361 (1697: draga Munnen .. vppå sne). Alexander den Store var sned i halsen; och strax, för at äga något af Indiens Beherrskare, skyndade alla hans Hofmän at vrida nacken på sned. Kellgren (SVS) 2: 260 (1787). Vrida munnen på sned. Cannelin (1939).
b) (numera mindre br.) i uttr. vara på sned, vara sned (se SNED, adj.1 5); sitta snett. Swen hoffslagare .. sade att hästen haar en obotelig skada, så att högre baakfooten är på snee[d]. ConsAcAboP 7: 535 (1695). Jag tycker, at min peruque är litet på sned. Mont-Louis FrSpr. 168 (1739). Hammar (1936).
c) i fråga om rörelse åt sidan l. i sidled o. därav följande lutande l. kulliggande l. kullstjälpt l. urspårat läge: åt sidan l. i sidled (o. till sned l. kulliggande ställning); jfr 1 d. Lasset for på sned. KongaDombRenov. 1615, s. 9; jfr Hyltén-Cavallius Vär. 2: 390 (1868). (Hustru Margareta) hafver .. sköflat .. (två kvinnor i kyrkbänken) att de flugo på snee. Johansson Noraskog 3: 232 (i handl. fr. 1672). B (på teckningen av en ria är) wäggen af 6 famnar, eller 18 alnar som ofwan til ock wäl bindes, så at wäggen ej skiuter och gier sig vt eller åsned. Broocman Hush. 2: 87 (1736).
3) i bildl. anv. av 2 (a—c).
a) ss. beteckning för (iråkad) avvikelse från rätt ”kurs” i livet l. rätt tillstånd l. förlopp l. det etiskt rätta o. d.; på tok; i olag; på l. i förfall l. obestånd o. d.; jfr 2 c.
α) i förening med intr. rörelseverb (l. därmed likvärdigt uttr.); särsk. i uttr. komma, äv. råka på sned, särsk.: komma på obestånd l. råka i förfall l. ”ur kurs”, (delvis) spåra ur, äv.: gå på tok l. misslyckas l. komma i olag l. på avvägar; gå, äv. bära på sned, särsk.: gå på tok l. komma i olag (ofta opers.), i sht förr äv.: avvika från (det i etiskt avseende) rätta, lämna den rätta vägen. Komma på sned i livet. Det har gått på sned med studierna för honom. Effter alla regler hafva vij sielfve altid synts köra på sned, och ändå altid gått väl. Bark Bref 1: 178 (1704). Ju mera tiden slem, och folket will på sne; / Ju mera dag kan ock, ett rart Exempel ge. Brenner Dikt. 2: 44 (1713). Var ärlig och gå aldrig på sned. Weste FörslSAOB (c. 1815). Än mer, hans (dvs. Sven Dufvas) svängning till reträtt gick ock besatt på sned, / Ty långt ifrån att dra sig bort bröt han på spången ned. Runeberg 2: 54 (1846). Herr Fänger har i förtroende sagt till många, att edra affärer gå på sned. Wetterbergh Penning. 385 (1847). Visst har flickan kommit litet på sned ... det är inte alla som lefva efter vattenpass här i verlden. Blanche Våln. 657 (1847). Wecksell SDikt. 26 (1856: bär). Bjerre Själsläk. 121 (1914: råka). Jag är en ensam gammal man, som på sistone kommit lite på sned, evad det gäller pengar. DN(A) 1933, nr 288, s. 11. Med en själ så lagom sund / i en kropp så lagom rund / mår vi mycket mycket sämre än Ni tror. / Vi har varit på turné / och har kommit lätt på sne', / finns det ingen, som kan säga var vi är? Olrog Rosenbl. 3: 21 (1946); jfr 2. När det gick på sned för dem var de kvicka att dra fram otur och ”underlighet”. Karlzén BlåNov. 223 (1951). — särsk.
α') (†) i uttr. komma på sned, om person: (råka illa ut o.) förlora sin makt l. position o. d. Hennes Maij:tt är mycket rädd, at .. (general Lewenhaupts klagomål i ett brev till K. XII) torde blifva illa optagit, och karlen komma på sned der före. Bark Bref 2: 82 (1705).
β') (numera mindre br.) i fråga om samliv l. relationer mellan människor, i uttr. komma på sned, skära sig o. d.; jfr γ slutet, c β. Förhållandet (mellan G. III och hans gemål hade) från begynnelsen kommit på sned. Odhner G3 1: 406 (1885).
δ') (†) i uttr. gå l. fara på sned, avlägsna sig från ett ämne o. d. (äv. i förbindelse med prep.-uttr. inlett av från). Från det I handlen om eij fahren långt å sned. DÜben Boileau Skald. 9 (1721). Men see, hwij går så långt jag uthan skähl åsnedh? / Att smickra, Store Kong, war aldrig änn min sedh. Dens. Sat. 4 (1722).
β) i förening med tr. verb; särsk. i uttr. föra, äv. draga o. d. ngn på sned, föra ngn från det rätta l. fel l. vilse l. på avvägar; i sht förr äv. i uttr. föra l. vrida l. draga ngt på sned, snedvrida l. förvanska l. förvränga l. förvirra ngt. Sylvius Curtius 679 (1682: förde; med avs. på synförmåga). Flyn den slemma Girighet, låten ey mutor draga eder på Sned. Fernander Theatr. 124 (1695). Några lärare .. hafva brukat .. (orden i ett visst bibelställe) först vackert och ostraffeligen, men några de senare tidernas lärare dragit dem ganska illa på sned. Eneman Resa 2: 206 (1712). Verser och Romaner. Det kan ju vrida på sned den klokaste hjerna. Bunge Älsk. 63 (1799). Detta är att vrida saken något på sned. PT 1893, nr 132 A, s. 3. (Runeberg var med i ”Lördagssällskapet”) säkert mången gång leende godt åt Snellmans och Nordströms förifringar, åt Lindfors' svada när den förde honom på sned, eller åt Cygnæus' bombast. Söderhjelm Runebg 1: 206 (1904).
γ) i uttr. vara l. bli på sned, vara l. bli på tok l. i olag l. fel. Det är wäl att det (dvs. en viss professors arbete) kommer i sitt skick igen, det har något warit på snedh. UUKonsP 13: 19 (1678). Jag tänkte väl, att der skulle bli något på sned, när Ester Larsson gifte sig öfver sitt stånd. Topelius Fält. 5: 309 (1867). Länsman. När jag menar godt, fattar hon ondt, och tvärtom! Ja - - - det är ofta så, när något är på sned! Kersti. Hvad är på sned? Länsman (reser sig). Inte vet jag. Strindberg Kronbr. 65 (1902). DN(B) 1931, nr 185, s. 12. — särsk. i fråga om samliv l. relationer mellan människor, i uttr. vara på sned, opers.: skära sig o. d.; jfr α β'. Det är på sned emellan dem. Ahlman (1865).
b) (numera föga br.) oriktigt, fel. Ack, broder! Tyd ej så på sned / hvad jag har sagt, och var ej vred! Andersson Plautus 25 (1901).
c) ur jämvikt av vrede; på kant, avog(t) o. d.
α) (numera mindre br.) i uttr. stå l. vara på sned, vara ur jämvikt på grund av vrede, vara irriterad l. vresig; anträffat bl. om ngns humör l. sinnesstämning. I tjensten och då lynnet stod lite på sned, ropade .. (kaptenen) helt enkelt: ”Abel, eller högbåtsman Kattulin!” Var åter frågan om att de skulle ha roligt tillsamman, hette det ..: ”Hör på min kära Abelkatt-Ulin!” Sparre Sjökad. 347 (1850). Jag talar ju milt fast sinnet är på sned. Gripenberg Géraldy Du 8 (1931).
β) i uttr. komma på sned med ngn (jfr a α β'), komma på kant med ngn (se KANT, sbst. 12 b); i sht förr äv. vara l. ställa sig på sned (e)mot ngn l. ngt, vara avogt l. fientligt inställd resp. inta avog l. fientlig inställning till ngn l. ngt. (Engl. o. Holland) äro redan emot oss (dvs. svenskarna) nog påsne för det Polniske kriget skul. Bark Bref 2: 1 (1705). Almqvist PrSt. 27 (1840: ställa sig). Alla i Helsingfors har jag nu kommit på sned med .. långa år hafva nu bragt det därhän, och mitt literära värde och mitt literära hjärta finnas i Stockholm. KATavaststjerna (1897) hos Söderhjelm Tavaststj. 288. Min egen klass måste jag sysselsätta mig intensivt med till termin är slut. De ha av olika skäl kommit på sned med skolan och behöver bli bortskämda och få urladda sig en smula. ANathorst (c. 1935) i SvLittTidskr. 1963, s. 168.
γ) (numera föga br.) utan förbindelse med verb [ss. kortform för kommen o. d. på sned]; i sht förr särsk.: på kant med (o. isolerad från) livet l. tiden; jfr a α β'. Bror Svanholm (hade) bordt lefva de två första tiotalen af förra seklet och bror Svenonius de näst efterföljande tiotalen, så hade hvar och en af er lefvat uppå sin rätta tid, i stället att gå här och spöka med otidigheter, hvar och en på sned i sin ensidighet. Topelius Fält. 3: 229 (1858).
II. i annan anv.
1) (†) i fråga om fartyg: (rätt) utformning l. avsmalning (i för o. akter). (Sv.) Sneden af et skepp, (t.) Der Schnitt eines Schiffs. Röding SD 85 (1798). — jfr UPP-SNED.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om föremål l. dyl. som är snett (se SNED, adj.1 1 f) l. har sned ställning o. d. — särsk.
a) om lutande botten i kilnot (se d. o. 2). Vardera storkilen förses med botten, sned, som bindes direkt i resp. del av storkilgarnet på följande sätt (osv.). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78.
b) (†) kilformigt stycke l. remsa o. d. av tyg, kil (se KIL, sbst.2 II 3 b (β)). Etth lifferghe Carmasijnn sidhen atlask öffwertogh (till ett par hosor) vthuggitt på hwitt Szölffwer tobijnn, snedhen besatt med 26 gulpricker. HH 2: 34 (1553). Till att besticka snedhenn på .. (konungens) grå hossor (utlämnades) Swarth sticke silke. KlädkamRSthm 1554 H, s. 12 b. Sylke .. ttyll att somne (dvs. sömma) ttroyann med och sticke snnedenn 6 ressor longs ott. Därs. 1560 G, s. 49 b. — jfr SAMMET-SNED.
3) (†) förhållandet l. egenskapen att vara sned l. sitta snett (se SNED, adj.1 5 d). Att blåcket med många trissor har dragit sig på sned, kommer intet ther af, at then ena linen eller strengen bär mera än then andra theoretice; men practice skjer thet at trissorne intet löpa så lett och ledigt omkring, vtan giör en refriction eller gnidning något på hwartera som förorsakar samma sned. Polhem Brev 55 (1710); jfr I 1.
4) (†) om plöjning l. harvning snett över (trädes)fält; jfr I 1 c. Rågsåningen kan i tid få för sig gå och säden så väl som gödseln, medelst tvenne snedars öfverkörning, på en gång nedharfvas. LBÄ 44—50: 226 (1801). jfr: I all synnerhet växla antal och bruk av sneda harvdrag (sned, snedor, snedder, sneddor). Levander DalBondek. 1: 386 (1943).
Ssgr, se sned, adj.1 ssgr.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content