publicerad: 1980
SNIKA sni3ka2, v.1 -er, snek sne4k (sneko sne4kω2), snikit sni3kit2, sniken sni3ken2 l. -er, -te, -t, -t; förr äv. SNIKAS, v. dep.; anträffat bl. i pr. sg. snikes (PErici Musæus 5: 119 a (1582), Palmchron SundhSp. 220 (1642)). (ipf. ind. sg. snek Linder Regl. 207 (1866) osv. snikte G1R 10:16 (1535: snickte sig in) osv. — sup. snikit Tersmeden Mem. 5: 69 (c. 1790) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(snick- 1535 (: snickte sig in)—c. 1620 (: insnicka). snik- (-ij-) 1582 osv.)
Etymologi
[sv. dial. snika; motsv. d. snige, feng. snīcan, krypa; jfr ir. snighim, kryper; av ovisst urspr. — Jfr SNIGA, SNIKA, v.2]
I. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i icke deponentiell anv.
1) stryka, smyga. Linder Regl. 207 (1886; anfört ss. provinsord). (Han) tittade på killen, som cyklade i åttor över körbanan och en lång stund roade sig med att snika kring kjolarna på fruntimmer av äldre årgångar. GbgMP 1947, nr 130, s. 6. — särsk. : ta (kurva) snålt (med motorfordon); äv. utan obj.: köra snålt i kurva; jfr SNIKA, v.2 I. GbgMP 1947, nr 216, s. 6 (med avs. på kurva). Bilarna .. har en tendens att ”snika” för långt åt höger (vid vänstertrafik) när de svänger .. in mot (trafik-)karusellen. GHT 1953, nr 112, s. 10.
3) refl.: smyga sig; äv. mer l. mindre oeg., dels i uttr. snika sig att göra ngt, i smyg göra ngt, dels i uttr. snika sig till ngt, i smyg (o. mot vad som är tillåtet) skaffa sig ngt, dels utan (särskild) tanke på försök att undgå upptäckt; jfr SNIGA. När hon sågh Karin komma på vägen, snijker hon sigh så småningen bakeffter lasset, fatter yxen, och slår åth henne. VRP 1678, s. 212. Widskepelser äro merendels bortlagde, undantagande at en eller annan torde kanske ännu snika sig at söka de så kallade kloke till egen eller dess qreaturs botande. Arv 1951, s. 94 (1795). Kanske snek .. (männen) sig till sina hustrur någon natt (ombord på emigrantfartyget) och gjorde det så tyst, att inte ett knyst hördes. Moberg Utvandr. 441 (1949). Om han hade varit skapad till en rask och lydig (bond-)dräng, så hade han inte snikit sig till raster när han rensade diken. Dens. Nybygg. 425 (1956); jfr SNIKA, v.2 I 2 a. (Butiksföreståndaren) är som en domedagsprofet, när man vågar snika sig dit efter en snuspris. Rosendahl Lojäg. 123 (1956). Han snek sig på krokvägar ner till stranden av den lilla vassjön. Moberg SistBr. 171 (1959). — jfr IN-SNIKA.
II. (†) ss. dep.: stryka, smyga. (Djävulen) snikes medh alla sina tusende konster, dagh och natt kring om oss. PErici Musæus 5: 119 a (1582). Han (dvs. den äregirige) snijkes hijt och tijt, sigh lägger alt til fromma, / At han kan blifwa rijk, til högre staat få komma. Palmchron SundhSp. 220 (1642).
1) (tillf.) till I 1: smyga in; särsk. oeg. l. bildl. (Trumslagaren) Hacke Björksten snek in på femte plats efter de stora kanonerna (då musiker till ett jazzband valdes gm omröstning). AP 1952, nr 72, s. 2.
SNIKA SIG FRAM10 0 4. till I 3: lista sig fram (se lista fram 2). Skall cyklisten överleva (i stadstrafik) tvingas han att utveckla sig till .. en kallblodig chansare som sniker sig fram mellan bilköerna. Eklundh Läskpapp. 63 (1970). —
SNIKA SIG FRÅN10 0 4 l. IFRÅN04. till I 3: smyga sig från (ngt). (Agenter av alla slag) vaktade i .. (New Yorks hamn) på varje nytt skepp (med invandrare): .. lata fettkroppar som snek sig ifrån allt ärligt arbete. Moberg Invandr. 13 (1952). —
SNIKA SIG MED10 0 4. till I 3. Krusenstolpe, som sett sig snöpligt utesluten från förhandlingarna (rörande ombyggnad av hans hus), sökte nu snika sig med på ett hörn i restaureringsarbetet. Nilsson Bokh. 197 (1937). —
SNIKA SIG UNDAN10 0 32, äv. 40. till I 3: smyga sig undan (ngt); äv. abs. Moberg Sedebetyg 229 (1935; abs.). Sniker du dej unnan arbetet? Din djävulens latrygg! Dens. Utvandr. 124 (1949). —
SNIKA SIG UR10 0 4, förr äv. UTUR. till I 3: smyga sig ur (en ort o. d.). En officer (hade vid revolten i Kristianstad 1772) snikit sig utur staden. Tersmeden Mem. 5: 69 (c. 1790).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content